Javiera svälte sig till döds - erbjöds färdtjänst!

I dag har jag gått och gnolat, nynnat och stundtals sjungit ut! Låten? ”Varje timma, var minut” från Melodifestivalen år 2000, året som bjöds på tidernas pausunderhållning då ett helt fenomenalt gäng av svenska artister framförde ett schlagerpotpurri av aldrig skådat slag!

I själva tävlingen höll jag stenhårt på ”Varje timma, var minut”, som till sist slutade fyra medan vi skickade Roger Pontare till Eurovisionsfinalen i Globen.

Javiera (Muñoz) hette artisten som gjorde debut för svenska folket med den låt jag tyckte var bäst. Hon deltog i Melodifestivalen även två år senare med låten ”No hay nada más”.

I dag fick vi veta att Javiera gått ur tiden, blott 40 år gammal.

Ett stökigt äktenskap följdes av anorexi.

Javierias syster Ernestina säger att Javiera aldrig erbjöds någon riktig hjälp när det gäller anorexin, den vidriga sjukdom som till sist tog livet av Javiera.

Däremot kan vi läsa att färdtjänst tillhandahölls mot slutet då Javiera blivit alltför svag för att ta sig fram för egen maskin.

Ok, i Sverige år 2018 är det uppenbarligen helt okej att någon tillåts svälta sig själv till döds medan samhället trallar med och erbjuder skjuts på färden!?!

Det är, naturligtvis, fullständigt oacceptabelt, ja helt åt helvete!

Javiera har förhoppningsvis fått ro medan vi andra får fortsätta oroa oss över omsorg, vård och samhälleligt stöd på vägen mot slutet.

Sov gott Javiera!