Läser i ”Diario de Mallorca” att Damià Seguí gått ur tiden.
Förstår, av storleken på de många artiklarna om honom, att han var en stor
personlighet och mer än betydelsefull på många sätt för invånarna på ön och för
oss som någon gång turistat där. Jag läser vidare och plötsligt befinner jag mig på minnenas
aveny!
Seguí hade en farfar som ägde två gårdar på Mallorca, Font
Seca och Son Amar. Efter ett antal år utomlands återvände Seguí till Mallorca
1964 och fick då ta över dessa gårdar efter sin farfar.
På Son Amar startades en grillrestaurang men gårdens
belägenhet en bra bit utanför storstaden Palma medförde att krogen fick ett
katastrofalt första år. Seguí insåg att någonting måste göras och som den
entreprenör han redan i unga år var så tog han kontakt med en dansk
researrangör.
Grisfesten var uppfunnen! Resten är historia!
Under flera årtionden fylldes Son Amar kväll efter kväll med
1 500 gäster, som bjöds på helstekt spädgris, outsinliga mängder med vin och
underhållning av mallorquinska folkdansare och musiker.
Jag själv arbetade som reseledare på ön 1982 och besökte Son
Amar många, många gånger. Varje vecka fyllde vi från Spies Resor mer än tio
bussar med gäster och festerna blev omskrivna, hatade, uppskattade och minst
sagt promillehaltiga.
(Som guide talade jag redan på vägen till Son Amar om för
mina gäster att om någon av dem tänkte ”må illa” på vägen hem så skulle
kostnaden för detta bli 5 000 pesetas, en inte alls oansenlig summa på den
tiden!)
Utan att veta säkert så misstänker jag i dag att det var
just Damià Seguí som varje kväll stod vid entrén till Son Amar och
outtröttligt hälsade alla gäster välkomna för att en stund senare, tillsammans
med sina anställda, hälla vin ur vinkrus med hällpip (Porrónes på spanska) rakt
ned i struparna på törstiga turister.
De stora artiklarna i spansk media denna vecka nämner
förvisso festerna på Son Amar men det visar sig att Seguí hade fler, för mig
okända, strängar på sin lyra. Han var en stor idrottsprofil på ön och såg till
att volleybollen blev välkänd på Balearerna via sina lag ”Son Amar” och ”Can
Ventura.”
Jag tänker att vi i dag är många som har olika anledningar
att minnas en man som många av oss aldrig lärde känna men att vi ändå fick uppleva
hans verkan. På gott eller ont? Oavsett vilket så är detta i dag preskriberat.
I bussarna på väg hem mot hotellen i de mallorquinska sommarnätterna den där
sommaren för länge sedan var det sannerligen inte bara gästerna som hade fått
lite för mycket innanför västen. Men jag behövde i alla fall aldrig betala
några 5 000 pesetas i böter!
Damià Seguí avled på sjukhus i Palma i torsdags. Han blev 83 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar