Med viss regelbundenhet kan vi läsa, i främst kvällspressen,
om medmänniskor som ger sig ut på långresor och drabbas av en hel massa elände
långt borta eller om de som ser sina hem brinna och alltför sent konstaterar;
Försäkring? Nej, det har vi inte!
Hur är det ens möjligt att inbilla sig att ”allt kommer att
gå bra” och att försäkring, vare sig det handlar om en hem-, rese- eller vilken
annan typ av nödvändig försäkring som helst är att bortse ifrån? ”Går det så
går det” tycks resonemanget vara.
Tyvärr verkar det som att inställningen oftast är
framgångsrik. Med ett gäng tårar i kvällsblaskan så kommer hjälpande plånböcker
fram, från vänner, bekanta och även från vilt främmande och medömkande i när
och fjärran.
Hemresan med ambulansflyg från det långt bort belägna
paradiset kan kosta hundratusentals kronor och ett nytt hem mer än så.
Under lördagskvällen brann en radhuslänga på Orust. En
kvinna säger gråtande till GT: ”Vi har ingen försäkring, det blev aldrig gjort
när vi flyttade in i höstas.” Hennes sambo satt och lirade dataspel när branden
bröt ut och märkte inget förrän den försäkringsbefriade kvinnan tog katterna
under armen, rusade ut och började hjälpa till att få ut grannarna ur huslängan.
Visst; Det är oerhört tragiskt när någon drabbas av en
katastrof, vilken den än månde vara.
Än mer tragiskt är dock det faktum att somliga människor
inte tycks begripa nyttan av att alltid och kontinuerligt se över sina behov av försäkringsskydd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar