Utrikeskorre vid public service måste vara ett helvetesjobb!

Jag skickade ett mejl, med ett nyhetstips, till en utrikeskorrespondent vid public service.

Jag fick bums ett autosvar som sade:

”Hi! I’m on vacation until 17 of August.”

Jag kollade när journalisten senast fick något publicerat via sin hemmaredaktion och fann att detta var den 3 juli.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!

Den utlandsstationerade har säkert gjort sig förtjänt av vila. Somliga reportage har varit briljanta under det senaste året medan andra lämnat en del att önska. Många nyheter från världsdelen som korren bevakar har helt undgått den svenska nyhetsintresserade publiken.

Visst, det är en enorm del av världen som en enda korrespondent har att täcka. Många nationer, massor av konflikter, politiker som förstör sina länder och en kriminalitet som överstiger det som kan betecknas som inom gränserna för det ”normala.” Ofta rapporterar journalisten ifråga från ett avstånd från händelsernas centrum som vida överstiger avståndet mellan Stockholm och Gran Canaria.

När jag söker på redaktionens hemsida för att se vem som nu bevakar det som sker där långt borta finner jag absolut ingen information alls!

Så olika det kan vara!

Själv är jag ännu inte framme vid min semester även om den närmar sig. Min arbetsgivare har bestämt deklarerat att ingen anställd, förutom ett antal chefer förstås, får mer än fyra veckors semester under perioden juni-augusti.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!

6,5 veckors semester skulle förvisso ha suttit fint men vem är jag att tycka till om detta?

Då är det en smula värre att public service-bolaget uppenbarligen tänker sig att ingenting kommer att hända i världsdelen långt borta under ett par månader. Allt medan jag och andra licensbetalare förväntar oss en nyhetsbevakning värd namnet.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!