Vad säger ni grabbar; Är det inte dags för ett motangrepp?
Är det inte hög tid att vi gör vår stämma hörd i allt det manshat som strömmar
emot oss bara för att vi är män? Har inte generaliserandet och utpekandet av ”alla”
av ett kön som äckliga kräk gått alldeles för långt?
Jag har verkligen funderat mycket på metoo-upproret de
senaste veckorna och jag har ju också bloggat om det orimliga tsunamihöga
vågsvallet som snart nog varje yrkesgrupp drabbats av.
Som 20-åring arbetade jag som reseledare i Spanien och det
kan jag helt klart deklarera: Något äckligare än berusade kvinnor i
40-årsåldern visste jag inte då. Och vet inte heller nu, fast i dag kan jag
hantera klämtanterna på ett betydligt bättre sätt än vad jag kunde den där
gången för länge sedan.
Jag vet inte hur många gånger de kladdande fruntimren skulle
knö sig upp i mitt knä, hur många tungor jag fick i mina öron och hur många
kraftfulla skrevgrepp jag drabbades av.
För ett par år sedan sökte jag ett nytt arbete. Jag angav
min dåvarande, kvinnliga, chef som referens och hon blev uppringd av det
rekryterande företaget. Efter avslutad utfrågning kallade hon på mig, la sin
hand över min och sa; ”Jag vill att du ska veta att jag inte berättade
att du är homosexuell!”. Mitt svar kom blixtsnabbt; ”Vad bra, för jag berättade
inte för dem att du är hetero!” Ridå för henne men någon ursäkt fick jag
aldrig!
Jag minns också den kvinnliga kollega som för ett antal år
sedan, och i oanständig frustration, ropade efter mig i korridoren att jag var
en ”dumknullad piss-bög!”
Jag är absolut säker på att det finns många män därute, både hetero och homo, som sitter
på en hel del egna erfarenheter när det gäller övergrepp från fuktiga kvinnor.
Kanske börjar det dra ihop sig till att även vi män ansluter
oss till metoo-upproret? Dock inte av samma anledning som de kvinnor som redan
upprörts tror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar