Som tillhörande en generation där föräldrarna uteslöt alla
former av potatismos som inte innehöll King Edward-potatis så har jag, alldeles
för länge, ägnat mig åt att tillaga mitt mos enligt samma tillsynes obrytbara
regelverk. Ett fossil till regelverk som mången nätsajt fortsatt förespråkar.
King Edward är en potatissort som ofta drabbas av olika
åkommor och inte är den särskilt billig heller. Med tanke på alla delar jag
skurit bort från usel King Edward torde mina åtskilliga potatismos genom livet
vara i den onödigt höga prisklassen.
Testade vid några tillfällen andra mjöliga potatissorter men
blev aldrig riktigt nöjd. Varför fick jag aldrig till det där moset som
finkrogar lyckas servera gång på gång?
Förlösningen kom för en tid sedan då jag läste någonstans
att i många kändiskockars potatisstampande har mjöliga sorter inte att göra.
Sagt och gjort; Sedan något år testar jag fasta
potatissorter till mitt mosande och nu, banne mig, börjar jag närma mig det
ultimata potatismoset!
Med fast potatis blir moset krämigare på ett sätt jag aldrig
lyckats med tidigare.
Till syvende och sist handlar ett perfekt mos om hur mycket
kärlek, i form av smör, gräddmjölk och kryddor som vispas ned men mjölig
potatis, särskilt inte King Edward, kommer aldrig mer att mosas i denne
bloggares kök.
Återstår att finna den ultimata, fasta, potatissorten, den
perfekta kryddningen, den exakta smörmängden och den utopiska doseringen mellan
mjölk och grädde. Men det är en härlig utmaning jag gärna ägnar mig åt, mosig
som jag säkert ofta kan framstå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar