Barnsjukdomar då blir vuxenbekymmer nu!

När jag var liten, för många, många år sedan, och sisådär mellan fyra och sju år gammal stod barnsjukdomarna som spön i backen.

Spyhink bredvid sängen, febertermometer som visade rent ohälsosamma siffror och, trots skyhög temp, extra filt på mig i sängen där jag feberfrossade.

Det var vattkoppor, röda hund, mässling, scharlakansfeber och påssjuka och när väl den ena sjukdomen gått över dröjde det inte länge förrän nästa slog till. Så tror jag att vi är många som minns det. I alla fall om vi snackar 60-talister och äldre.

Hur våra föräldrar stod ut är ofattbart!

Aldrig tänkte jag, eller någon ur en äldre generation, att det vi drabbades av då kunde innebära slutet för oss.

Som tur är finns i dag vacciner som göra att dagens juniorer slipper många av de veckolånga sängligganden som vi äldre drabbades av då.

Obegripligt nog är det många småbarnsföräldrar som av, troligen, rent sjukliga anledningar avstår från att vaccinera sina barn i dag. Antroposofer, patienter vid vårdcentralen från helvetet (på Södermalm i Stockholm, nu äntligen i stängartagen) och andra som inte tror på vaccinet som en livräddare avstår att göra det val som borde vara alldeles självklart! Ett val som drabbar deras barn – inte dem själva!

Några gånger om året blossar det därför upp små epidemier, som nu med den västkustska mässlingen, och genast piskas dödsångesten upp i media. Vaccinmotståndarna tycks inte begripa budskapet.

NZHerald skriver om Cailyn Selfe, en tonårig nyzeeländsk tjej, som upptäckte små sår i munnen och någon dag senare svullnade upp längst bak i underkäken. Dagen före julafton besökte hon den förste av tre läkare som samtliga feldiagnosticerade Cailyn och påstod att det handlade om lymfkörtelinflammation.

Jag kollar på den selfie som Cailyn tagit av sig själv:

Säga vad man vill men jag, som inte alls är medicinskt utbildad, skulle ha tagit ett prov för att utesluta påssjuka!

Cailyn visar sig nu, efter att en fjärde läkare undersökt henne, ha konstaterad påssjuka.

Under julhelgen har hon träffat många människor och hon själv säger sig nu vara skulden till att ha smittat ”hundratals.”

Jag tänker att de tre, i min värld felpraktiserande och utan fantasi, läkare som missade Cailyns sjukdom måste tillhöra en yngre, vaccinerad, generation som aldrig drabbats av de vi något äldre gick igenom en gång.

Kanske är det så att dåtidens barnsjukdomar framöver kommer att bli ett betydligt större vuxenproblem.

Det räcker uppenbarligen inte med att propagera för vaccinering utan läkarutbildande institutioner måste påminna de blivande doktorerna om sjukdomar de inte trodde finns så att ”utdöda” epidemier inte tillåts bryta ut när dessa inte alls skulle behöva förekomma!