Grattis ESC 60 år! Vilken gala!

Som den totalt insnöade schlager-freak jag anser mig vara fick jag en höjdarkväll i tv-soffan i går.

SVT sände då en jubileumsgala, inspelad av BBC några dagar tidigare, med anledning av att Eurovision Song Contest i år firar 60-årsjubileum.

Jag var lite orolig inför sändningen och tänkte att det kanske bara skulle bli lyteskomik av alltihopa. Som tur är hade jag helt fel i mina förtida obehagskänslor.

Publiken på Eventim Apollo i London tycktes vara i extas under hela föreställningen och programledarna Graham Norton och Petra Mede gjorde ett bra jobb!

Många hits fick vi höra, både äldre och senare års bidrag. Det som slog mig var hur jäkla bra det var – förr!

I början av 1970-talet påbörjade jag min sejour som fanatisk tittare av Eurovision. Det var därför en fröjd att få återse Anne-Marie David som klämde i med sin mäktiga vinnarmelodi ”Tu te reconnaîtras” från 1973. Hon borde visserligen, enligt min ödmjuka synpunkt, inte ha vunnit detta år. Det borde spanska gruppen ”Mocedades” ha fått göra med sin odödliga ”Eres tú”, men de hamnade tvåa!

Kanadensiska sångerskan Natasha St-Pier, som representerade Frankrike 2001, sjöng ta mig tusan sin vackra ballad, ”Je n’ai que mon âme” bättre såhär 14 år senare. Kanske behövs det en smula livserfarenhet för att göra en kärlekssmäktande ballad rättvisa?

”Brotherhood of man”, som redan 1976 trallade sin ”Save your kisses for me” hade, naturligtvis, blivit 4 farbröder och tanter men var ändå kul att återuppleva.

T o m tidernas mest uppskattade mellanakt från Eurovision fick vi återuppleva till en del. Fantastiska Riverdance gav oss en del av den showstopper som fick hela Europa att falla i trans 1994. Detta dansnummer står sig än i dag i all sin makalösa rytmkänsla och otroliga fotarbete!

Så där rullade det på under kvällen. Jag satt ihopkrupen i soffhörnet, dansade några steg på parketten, skrattade, fick några tårar i ögonvrån och helt enkelt stortrivdes!

De kommande 60 åren av Eurovision kommer inte på något sätt kunna leva upp till guldåren före sekelskiftet. Allra främst beroende på avsaknaden av en riktig orkester! I går fick vi återuppleva magiken med musik spelad av riktiga människor och inte ihopmastrade på en dator.

De dystra framtidutsikterna förhindrar mig dock inte från att även fortsättningsvis ta del av ”Mello” och ”Eurovision”. Snart är det dags att börja inlyssningen av alla bidrag till årets tävling som hålls i Wien, finalen är den 23 maj. Jag vet dock redan på förhand att jag kommer att bli beviken.

Trots att det finns folk som påstår motsatsen så hävdar jag med en dåres envishet, åtminstone när det gäller Eurovision:

Det var så himla mycket bättre förr!