Steg upp i ottan i morse. Hade avtalat en förmiddagstid för
ett möte i Norrköping. Hade sedan länge bokat tågbiljett tur och retur med ett
par timmar vistelse i den vackra östgötska staden! Av detta blev det intet! Jag
led inte själv särskilt stor ekonomisk skada. Det gjorde däremot den person jag
skulle möta.
Trafikverket borde privatiseras och utsättas för anbudsförfarande
för ett antal år åt gången! Bums!
På Stockholms central rådde, trots den tidiga
lördagsmorgonen, ett helt galet perrongspring av stressade resenärer. Den
automatiska röst som via högtalarsystemet informerar gjorde detta genom att
oavbrutet rabbla nya avgångstider och nya spårnummer. Mitt tåg skulle från
början gå från spår 11, strax meddelade den otroligt konstlade rösten att det
var spår 19a som gällde. För att ett par minuter senare bytas mot spår 10. Just
mitt tåg hade destination Köpenhamn så många var resväskorna som krampaktigt
släpades runt. Småbarnsföräldrar som var nära nervsammanbrott. Japaner som inte
förstod ett smack utan bara längtade hem till ordningen i Tokyo. Och naturligtvis
undrade vi alla om helvetet nu på riktigt kommit till stan?
Inte bara mitt tåg bytte spårnummer och avgångstid med
mindre än minuters mellanrum. Det gällde all spårbunden trafik på landets
största järnvägsstation. Allt var kalabalik och jag tror att vi var många som
förväntade oss att någon ”regissör” skulle skrika ”Ingen panik! Kvinnor och
barn först!”
Under mer än 25 år tågpendlade jag. Först till skolan,
senare till arbetsplatser. Än i dag blir jag lätt illamående när jag tvingas
stiga på ett tåg. Samtidigt är färdmedlet behagligt; Man kan arbeta, fika, läsa
eller bara koppla av. På den tiden kom jag oftast fram dit jag skulle i hyfsat
nära avsedd ankomsttid. Detta tycks vara en svunnen tid anno dazumal!
Det känns som om vi mer eller mindre varje vecka kan läsa om
”signalfel” som, oavsett om det handlar om signaler, ställverk,
kontaktledningar eller växelfel, orsakar så stora störningar i trafiken att
anständighetens gräns sedan länge passerats!
Hur stor samhällskostnaden totalt kan bli vid sådana här
tillfällen vet jag inte. Mitt möte vållade ekonomisk skada för min
motpart. Alla andras möten, oavsett om det handlar om affärsmöten,
släktmiddagar eller bröllop, torde vålla enorm ekonomisk skada totalt sett.
Just i dag, på mitt tåg, var det två idrottare som skulle lira match i
Linköping men som aldrig kom fram i tid.
I dag påstods det råda signalfel i Flemingsberg. Av
anställda på ett tågföretag fick jag, efter en timmes väntan, veta att de
första ”signalare” som skickats till de trasiga signalerna bara meddelade att de
inte var utbildade på just denna typ av signal varför ett nytt gäng ”signalare”
måste ringas in!
Det räcker nu!
Tvärtemot den samlade kåren av kritiker, åtminstone känns
det så, så förespråkar jag dock inte förstatligande av landets tågtrafik. Bara
utökad konkurrens kan avhjälpa den totala kommunikationskatastrof som drabbat
det miljövänliga färdsättet.
Det duger inte att statligt anställda, oftast nepotistiskt
tillsatta eller åtminstone så stora hycklare att en innevarande regering finner
det för gott att erbjuda poster inom statliga verk och myndigheter, som på
Trafikverket, ska ansvara för en trafik i utveckling. Här behövs proffs som vet
vad de sysslar med, även under en smärtsamt lågt satt budget!
Tills detta sker har jag bara ett önskemål Trafikverket; Skrota
genast den automatiserade skräckrösten som via högtalarsystemet på landets
tågstationer kan få horder av folk att uppträda som om den sista stunden vore
här.
Den sista stunden borde vara helt och hållet här för Trafikverkets ledning, som uppenbarligen aldrig har förstått sitt uppdrag och därmed inte sett till att allt nödvändigt arbete blir gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar