När jag var liten, det är längesedan, satte min mor och
mormor på sig sina finaste outfits på 1 maj.
Vi skulle, naturligtvis
kollektivt, gå man ur huse och från någon trottoarkant beskåda
demonstrationerna. Jag begrep ingenting förutom att jag tyckte det var pampigt
med orkestrarna vars medlemmar kunde traska och spela samtidigt. Alla de röda fanorna
betydde just ingenting. Däremot grundlades mitt livslånga musikintresse den
gången även om jag senare förstod att orkestrarna var osynkade och spelade
falskt, något som en gedigen musikutbildning många år därefter övertygade mig
om!
I tonåren obstruerade jag mot min konservative far genom att
bära näbbstövlar och palestinasjal. Kanske influerad av gener från mödernet? Sedan
länge var mina föräldrar skilda.
Att 1 maj fortsatt är helgdag är för mig ett mysterium. Nu skriver vi 2015 och många är sätten att
framföra sina åsikter på. Det twittras, bloggas, instagramas, skrivs insändare
och gud-vet-allt.
Att dagen är helgdag och att det demonstreras denna dag är
beklämmande. Särskilt beklämmande är det när en vänsterregering sitter vid makten,
något som även var verklighet när mor och mormor dressade upp och jag var en
liten knatte! Att protestera mot allt, även den sittande, av en majoritet av
demonstranterna självvalda, regeringen känns så anno dazumal!
Om nu allt kunde vara bättre så vore det lämpligare att alla
med jobb gjorde en insats även denna dag. Världen blir inte bättre av plakat,
fanor och falskspelande orkestrar.
Vi måste alla hjälpas åt att förbättra tillvaron på alla
sätt. Detta görs inte i ett demonstrationståg! Skrota helgdagen den 1 maj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar