Lorin Maazel är död!
Den 26 februari 2008 skedde det som ingen nog hade förväntat sig att få uppleva.
Den 26 februari 2008 skedde det som ingen nog hade förväntat sig att få uppleva.
New York Philharmonic, under ledning av Maestro Lorin
Maazel, gav en konsert i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.
Orkestern inledde konserten med värdlandets nationalsång
för att direkt efter klämma i med den amerikanska diton.
Sug på den; New York Philharmonic spelar ”The Star-Spangled
Banner”. I Pyongyang! Det var en surrealistisk upplevelse.
Då trodde i alla fall jag att det kanske, kanske med
hjälp av orkestern skulle kunna ske en liten öppning in till det innersta av
den dåraktiga Kim-dynastin och att världen skulle kunna bli lite bättre. Hur
det blev med den saken är tyvärr alltför bekant!
Maazel och orkestern hade ställt som krav för att
konserten alls skulle bli av att de själva, och endast de, skulle få bestämma
programmet.
Förutom den nordkoreanska nationalsången flörtade orkestern
med publiken genom att spela en folkvisa, Arirang, som ”alla” på den koreanska
halvön lär sig redan som små barn.
I övrigt innehöll programmet flera käftsmällar mot Kim
& Co, som inte begrep utan tvärtom sände konserten i den statliga radion.
Om och om igen!
Bl a framfördes musik ur ”Candide”, en musikal/operett av
Leonard Bernstein, som baserar sig på Voltaires roman. I romanen råkar
huvudpersonen Candide och hans tilltänkta, Kunigunda, ut för allsköns elände
alltmedan ”Doktor Pangloss” försöker övertyga dem om att de lever i ”den bästa
av världar.” Det är lätt att dra paralleller mellan Pangloss och Nordkoreas
ledarskikt!
Vidare framförde orkestern musik av Antonín Dvořák, ur
symfoni nr 9 i e-moll, även kallad ”Från den nya världen.” Kompositören skrev
musiken under sin treåriga vistelse i USA under slutet av 1800-talet.
Hela konserten, ”The Pyongyang Concert”, finns utgiven på
DVD och rekommenderas varmt till alla som vill ta del av något av det
besynnerligaste som skett i musikväg i vår samtid!
Nu är Maestro Lorin Maazel borta. Han var en av de allra
största i sin genre och ledde flera världsberömda orkestrar under sin
fantastiska karriär.
För mig var han en absolut favorit i dirigentpulpeten.
Inte bara för bedriften i Pyongyang!
Hans livsgärning lever kvar i mängder av underbara
inspelningar.
Må Nordkoreas befolkning också snart få uppleva allt det
underbara som världen har att erbjuda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar