Tjurfäktning är konst!

Victor Barrio blev bara 29 år gammal. Han spetsade till döds i går av sin motståndare. En tjur!

Barrio, matador, dödades under en tjurfäktning i provinsen Aragonien, och genast fylls hans Facebook-konto av hatfyllda kommentarer om att det var helt rätt det som skedde.

Själv fortsätter jag att tycka att tjurfäktning är konst och att alla deltagarna är helt och fullt medvetna om riskerna med sitt konstutövande.

I unga år, i början av 1980-talet, arbetade jag som reseledare i Spanien och varje helg körde jag och mina kollegor fullbokade utflykter till ”Plaza de Toros”. Under resan dit berättade jag noggrant om det mina gäster skulle få beskåda. Alltifrån förberedelserna då matadoren faktiskt ”hälls ned” i sin kostymering (utan möjlighet att gå på toaletten under ett stort antal timmar!), via orkestrar, vita näsdukar, picadores, banderilleros och gud-vet-vad.

Det mest handlade dock om den som oftast blir offret under skådespelet; Tjuren.

Utan att veta ett enda dugg om hur spanska tjurfäktningstjurar har det i dag så var det på den tiden ett liv i ren lyx som erbjöds de tjurar som så småningom skulle avsluta sin levnad inför en jublande publik.

Strövandes fritt på stora marker med finaste födan att tillgå lever tjurarna ett liv som de flesta andra kreatur bara kan drömma om.

Köttet från en tjurfäktningstjur säljs efter fäktningen till oerhörda priser hos lokala slaktare.

Det är naturligtvis oerhört tragiskt att en matador dödats under utövandet av det han valt som sin sport/konstart. Att det skulle ha varit synd om tjuren är dock direkt felaktigt!

Och att en hord köttfärsälskande människor har oförstånd nog att ”hata” tjurfäktningar är fullständigt ofattbart!