3 januari 2015

Belgien dödar man som borde få lida!

Jag anser inte att dödsstraff borde få vara tillämpligt av någon stat. Den som begått ett brott så hemskt att något annat än döden inte borde stå att finna borde i stället sakta få ruttna bort i någon torftig fängelsehåla. Förhoppningsvis under svåra samvetskval!

Samtidigt hyser jag en slags besynnerlig hatkärlek mot Belgien, landet som oftare upprör än positivt berör mig!

Hat för att landet är fullt av människor med Europas sämsta hygien, en befolkning med Europas sämsta språkkunskaper (i alla fall när det gäller Vallonien, den franskspråkiga delen), för att ”service” är ett så pass okänt begrepp att den besökande turisten häpnar och för att den internationella flygplatsen Zaventem har gångavstånd som får världens största flygplatser i övrigt att framstå som otroligt mycket mer resenärsvänliga.

Kärlek för att landet är vackert, för att Bryssel har en välfungerande kollektivtrafik (när det inte strejkas, vilket det dock görs alltför ofta), för gudomliga pommes frites och för ännu mer gudomliga såser till dessa.

Den belgiska, flamländskspråkiga, tidningen ”De Morgen” berättar på lördagen om att en serievåldtäktsman i nästa vecka kommer att få dödshjälp p g a ”outhärdligt” psykiskt lidande.

I Belgien är dödshjälp lagligt och TT/AFP berättar att 1807 personer under år 2013 beviljades dödshjälp.

Ja, dödshjälp är jag sannerligen för om läkarvetenskapen verkligen, och säkert, kan fastställa att ingenting annat än outhärdliga plågor återstår för den som är dödligt sjuk.

Att be om att få avsluta sitt liv bara för att man kommit till insikt om de fasansfullheter man själv åstadkommit är något helt annat!

Mannen som nu ska få hjälp att lämna jordelivet är dömd för en hel rad vidriga våldtäkter samt för mord på ett av sina våldtäktsoffer.
Det spelar ingen roll att Belgien i sina lagar för när dödshjälp ska tillåtas skriver att sådan ska tillåtas när patienten visat en ”frivillig, genomtänkt och upprepad” önskan om att få dö.

I det aktuella fallet borde inte döden få bli den ”utväg” som en ångerfull mördare och våldtäktsman frivilligt kan välja för att slippa de våndor som alldeles för sent tycks ha drabbat honom.

På min personliga lista över för och emot Belgien börjar emot-sidan väga tyngre än för-diton!

3 kommentarer:

  1. Men nu hanger jag inte alls med i ditt resonemang!

    Om den 50-årige skitstöveln som våldtagit flera kvinnor och även mördat ett av sina offer (en 19-årig kvinna), själv anser att det bästa för världen är att han dör, vad är problemet?

    Frank Van Den Bleeken konstaterar ju själv att han inte sätt någon förbättring i sig själv efter totalt cirka 30 år i fängelse.
    Anser du ändå att det - när han släpps fri - vilket kommer att ske förr eller senare - i stället är bättre att han fortsätter sin brottsliga karriär, och därmed våldför sig på och förstör livet för ännu ett okänt antal oskyldiga kvinnor?

    Och dessutom kosta det belgiska folket ytterligare skattepengar?

    Kastrering är en alltför snäll utväg, och dessutom är Belgien redan fyllt av alldeles för många våldtäktsmän och pedofiler!

    Nej, för mig är det ett alldeles utmärkt slut att Frank efter eget önskemål får avsluta sitt patetiska liv den 11 januari!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig påstått att jag tycker att han skulle bli fri. Om lagen säger att en så grovt kriminell person förr eller senare måste släppas lös så är det fel på lagen. Att han själv, efter eget önskemål, ska tillåtas tas av daga är dock en för enkel utväg för Belgien, för hans offer och för honom själv.

      Radera
  2. Ett livstidsstraff i Belgien omvandlas med tiden till ett tidsbestämt sådant, och därför hävdar jag att kräket gärna får dö.
    Det redan torterade, våldtagna och mördade offret kommer aldrig tillbaka, och för de andra stackarna hoppas jag, men betvivlar, att de får den hjälp de behöver.
    För ett par år sedan släpptes frun till den vidrige Marc Dutroux fri, trots starka protester. Hon befinner sig nu i ett kloster någonstans.
    Jag hävdar att Frank hellre kan dö än att avsluta sina dagar med att förstöra fler flickors och familjers liv efter att, kanske även han, fått insupa örtlikör tillsammans med ett gäng munkar någonstans.
    Vari ligger den enkla utvägen?

    SvaraRadera