25 januari 2015

Om årets film, recensioner och självtvivel!

Det senaste halvårets biobesök har för denne bloggare varit fulla av besvikelser. Det har funnits stunder då jag misströstat och tänkt att jag inte längre förstår mig på film. Trots att många av filmerna jag sett fått finfina recensioner så har jag lämnat salongerna uppgiven, förbannad och oförstående.

Motsatsen, när jag sett en fantastisk film, är en eufori upphöjd till närmast en religiös upplevelse. Detta sagt av en tvivlare!

Att redan i januari månad påstå att jag upplevt årets bästa film är ett våghalsigt påstående men ta mig tusan om jag inte finner det för otroligt att jag kommer att få se något lika bra som filmen jag såg häromkvällen.

Att förstummad vackla ut från biomörkret, lycklig och imponerad, jag var nästan på väg att påstå ”trots de fina recensionerna”, gjorde att jag så smått börjat återfå hoppet om att jag inte är helt emotionellt bottennoterad när det gäller film!

Jag avundas dig som ännu inte sett ”The Imitation Game”. Du har en upplevelse utöver det vanliga att se fram emot!

Benedict Cumberbatch som spelar huvudrollen som Alan Turing, mattesnillet som knäckte tyskarnas kodmaskineri under andra världskriget, är så otroligt bra så Oscarsstatyetten borde vänta på honom i februari.

Välberättat, välregisserat, välfilmat och stor dramatik. Helt enkelt alldeles, alldeles underbart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar