Kristina Lindström har gjort ett fantastiskt arbete och det
är bara att kräla i stoftet för min generations allra största
barnboksförfattare. Eller är det kanske inte så?
Att Astrid skulle komma att använda sig av sin barndoms
Småland i sitt författarskap är ju helt naturligt. De flesta författare blandar
in egna upplevelser i det som i övrigt kan konstateras vara rena fantasier.
Således är det inte konstigt att Vimmerby marknad, med
hästskojare och slagsmål, så härligt beskrivs av vår egen sagotant. Att hon
visste mycket om griseknoar och Bullerby-stämning är inte heller konstigt.
I första avsnittet av den just sända dokumentären reagerade
jag dock i ett tidigt skede då vi får veta att Astrid gärna gick på bio i
Vimmerby och där bl a såg flera filmer med den kanadensisk-amerikanska
skådespelerskan Mary Pickford. Vi fick se snuttar ur ett par filmer där
Pickford skrubbar golv iklädd skurborstar på fötterna och, ett annat klipp, där
Pickford lever med en häst (vit till på köpet) i köket!
Så var det med den fantasin! Det är liksom som att Astrids hjältinnegloria
får sig ett rejält inslag av törnen!
När jag snokar lite i Pickfords filmografi finner jag att
hon dessutom medverkat i en film med namnet ”Pappa Långben.” Frågan jag ställer
mig är om vårt rödhåriga och superstarka yrväder Pippi Långstrump inte alls är
sprunget ur en dotters sjuksäng utan är ännu en ”stulen”, och inkomstbringande,
idé?
Om detta kanske det finns skrivet i allt som numera finns
publicerat om allas vår Astrid, om detta vet jag intet. Ännu!
Min bild av Astrid Lindgren är dock lite tilltufsad efter
julledighetens dokumentär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar