Om många enkäter med ett fåtal svar!

I dag meddelas att det svenska folkets benägenhet att besvara enkätundersökningar kraftigt har minskat.

Jag själv brukar, om jag har tid, besvara telefonsamtal och brev från opinionsinstitut eftersom jag inbillar mig att det på något sätt är min samhälleliga plikt att ge underlag till de styrande, företag som vill kränga sina varor och andra i behov av mina åsikter. Åsikter som jag, t ex här i min blogg eller i fikarummet på arbetet, gärna vädrar…

Samtidigt kan jag förstå de som helt enkelt inte orkar svara. Det är inte sällan tidskrävande och samtalen har en benägenhet att komma när matlagning pågår eller duschen just väntar. 

Dessutom är värdet för mina/våra åsikter allt som oftast lika med noll. Möjligtvis kan en trisslott vänta om den uppringde har lust att svara på outsinliga frågeställningar.

Det brukar vara ett par opinionsinstitut som frekvent ringer mig och ber om mina, ibland inte alls så ödmjuka, åsikter. Jag minns att jag vid något av de första samtalen fick frågan om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp även framöver. Det kunde jag! Och samtalen kommer därför i en jämn takt från dessa vetgiriga företag.

Med dagens nyhet om brist på enkätbesvarare är det därför inte konstigt om jag själv ställer en fråga: Är vi en begränsad skara som ständigt besvarar undersökningar och innebär det därför att vi bara är ett fåtal som påverkar utbudet av varor i butikshyllorna, vilka tidningar som kommer att överleva eller vilket parti som skulle få våra röster om det vore val i dag?

Den senaste veckan har jag i alla fall gjort min samhälleliga plikt. Oerhört tidskrävande och stundals rent imbecill. Ett tjockt brev från SIFO damp ned i brevlådan i början av veckan. Där stod att just jag ”utvalts slumpvis” till den årliga jätteundersökningen Sverige Nu 2015. En hel bok, 50 sidor, fullproppad med frågor medföljde försändelsen och det har tagit mig totalt tre timmar att besvara alla möjliga, och omöjliga frågor.

Som ”tack” har jag en liten andel i en obligationsdragning senare i vår. Vinstchansen torde 

vara obefintlig.

Men om statistiker, politiker, chefredaktörer och andra intressenter blir gladare så har jag nu i alla fall besvarat frågor om hur många gånger i veckan jag läser okända landsortstidningar samt hur ofta jag inhandlar mina tamponger och trosskydd!