Efter att jag upprördes i slutet av november om de
ekonomiska utgifterna för ett par hundar, http://tyckerierna.blogspot.se/2014/11/om-hunden-arthur-gatubarn-och.html
och http://tyckerierna.blogspot.se/2014/11/om-hunden-ragnar-och-resursanvandning.html
så kommer i dag en fortsättning om den ecuadorianske gatuhunden Arthur.
Aftonbladet berättar att vovven nu måste opereras. Fyra
djupa sår i ryggen, varav ett fullt av larvpuppor, nedslitna tänder ”efter ett
hårt liv”, infekterade öron samt problem med en klo ska åtgärdas.
Eftersom Arthur fortsatt tillbringar sitt liv i karantän
innebär det, som nye husse multiidrottaren Mikael Lindnord meddelar, att de får ”stänga
ner hela djursjukhuset då han ska dit.”
Första frågan jag ställer mig är om multisportlaget har för
avsikt att tigga ihop ytterligare 50 000 kronor, för operationskostnaden
lär väl hamna där omkring eftersom ”ett helt veterinärteam ska ta sig an Arthur”,
liksom de tiggde ihop denna summa för att byrackan alls skulle få möjlighet
till ett världsdelsbyte?
För det andra undrar jag om alla de djurvänner som fnös
föraktfullt åt mig efter mina tidigare inlägg fnyser lika föraktfullt denna
gång?
Deras små älsklingar Fido, Fiffi och allt vad de nu heter
riskerar ju att stå utan livsnödvändig vård, om olyckan skulle vara framme, då
Arthur pysslas om? Djursjukhuset är ju då igenbommat, även för de mest akuta
och ömmande fall.
Hela storyn med den 7-åriga byrackan står mig upp i halsen!
Så otroligt många fler, och mer angelägna, hjälpinsatser som hade
kunnat göras för alla de pengar som plöjts ned i fallet med en gammal hund som
ingen vet hur länge han lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar