Om Wienerfilharmonikerna på Schönbrunn

Att jag gillar klassisk musik har framgått tidigare. Jag har dock svårt för orkestrar som tar sig själva på för stort allvar. Bland de orkestrar jag har allra svårast för, och nu blir det som att häda i kyrkan, är Wienerfilharmonikerna. Nyårskonserten slutade jag titta på för sisådär 30 år sedan!

Orkestern, vars medlemmar sällan ler, brukar framföra konserter så strama, uppsträckta, pretentiösa, genomallvarliga och alldeles, alldeles, förfärligt tråkiga. Det spelar ingen roll hur fantastiskt ett stycke framförs. I avsaknad av spelglädje kan jag som åskådare heller inte glädjas! Än mindre njuta.

Men ingen regel som inte har något litet undantag!

I midsommarhelgen visade SVT årets sommarkonsert, inspelad i parken vid slottet Schönbrunn utanför den österrikiska huvudstaden.

Även denna konsert brukar vara hopplöst befriad från spelglädje och jag brukar lyssna på den medan jag sysslar med annat hemmavid.

Årets konsert blev något helt annat än vanligt! Med nordiskt tema bjöds vi på mycket Grieg, en pianokonsert samt Peer Gynt-sviten. Vackert, om än en smula högtravande.

Mot slutet av konserten fick vi höra Jean Sibelius vidunderligt vackra ”Finlandia”, kanske det vackraste jag vet när det kommer till klassisk musik. Wienerfilharmonikerna under ledning av Zubin Mehta framförde stycket i en smula långsammare tempo än man vanligtvis hör det framföras. Det gjorde inte njutningen mindre, snarare tvärtom!

Sibelius skrev ”Finlandia” som en slags protest mot Ryssland som genom det s k ”februarimanifestet” försökte inskränka det finska folkets krav på autonomi.

Har du aldrig lyssnat på ”Finlandia” så gör det! Dessutom borde varje symfoniorkester i världen med självaktning spela verket i tider som dessa. Ryssland då och Ryssland nu tycks vara av samma skrot och korn och kan ett musikstycke hjälpa till i protesterna så bör chansen tas!

Näst sist i konserten från Schönbrunn kom så några små leenden från orkestermedlemmarna och även från Maestro Mehta! Hans Christian Lumbye:s ”Jernbanegalop” framfördes med den äran. Killen i orkestern som hade att sköta ångvisslor, tågbromsar och visselpipor hade fullt upp!

När jag skriver dessa rader så ligger programmet ute på SVT Play i ytterligare fem dagar! 

Passa på och njut! Det kan vara enda gången vi bjuds på spelglädje av orkestern som fram till 1997 endast bestod av män men som nu har tagit sitt förnuft tillfånga på den punkten! Nu återstår det för dem att öva på att visa spelglädje!