Om EU-migranter, arbeten och Mariefred!

Det har varit mycket snack i media ett tag om arbetsförhållandena i Sverige för asylsökanden och EU-migranter. Främst tänker jag på otalet artiklar i DN.

I dag hakar Expressen på och beskriver Cirkus Scotts trixande med anställningskontrakt. I ett dokument, som ligger till grund för Migrationsverkets utfärdande av arbetstillstånd, utlovas en rejäl lön och heltidsjobb för en grupp dansare. I ett annat dokument är lönen en tredjedel och jobbet på halvtid och det är detta dokument som gäller när dansarna väl fått sina tillstånd.

Kan vi inte bara be Robert Bronett om ”störssssta möjliga pudel?” Förutom att cirkusar i allmänhet inte borde ha någon marknad en bit in på 2000-talet.

DN berättade i förra veckan om reklamutdelare som rusar trappor upp och trappor ned för inga pengar alls, för städare som torkar golv på stormarknader och håller på att arbeta sig till döds och om tjejer som tvingas ställa upp på chefens sexbegär för att få behålla sina slavarbeten.

Det är naturligtvis till syvende och sist ett antal kräk som skapat denna misär för människor som inte har en aning om hur de ska klara av att överleva.

Att som ICA skylla på att de inte har koll på de som arbetar i sina butiker duger inte! Att familjen Bronett tycks köra med dubbla agendor duger inte heller. Kräken som kräver sex borde spärras in pronto!

I går valde DN att göra någon slags helomvändning när de på ”Insidan” berättade, i ett riktigt putti-nutti-puttrigt reportage, om det vackra Mariefred. Där, minsann, finns inga tiggare! 

Åtminstone inte om vi ska tro Anna Löfving, ägare till Mariefreds Tidning (f ö en präktigt usel blaska där ”journalistiken” i det stora hela lyser med sin totala frånvaro!).

Löfving, nyligen hemkommen från Rumänien, dit hon for tillsammans med en pingstpastor, för ”att på plats skapa sig en egen uppfattning”, ordnar numera loppisar i skuggan av Gripsholms slott och har sett till att samhällets tiggare nu, återigen minsann, har ”arbeten." 

Romerna i trakten arbetar nu hos boende med trädgårdsskötsel, fönsterputsning eller städning och erbjuds (helst, men det är frivilligt av ”arbetsgivarna") 70 kronor i timmen.

Jag har tidigare skrivit om vackra Mariefred och påstått att det alltmer liknar en sekt, åtminstone till ca 50 %. Gripsholmsskolan, omtalad ultrapositivt av skolans rektor och en hel flock ”anonyma” föräldrar är ett exempel. Med Löfvings käcka tiggeriutspel så förstärks bilden av ett samhälle fullt av leende, hjärntvättade människor som är beredda att dricka cyanid om deras ledare vill att de ska hänga med på en resa ut i någon djungel! Till dess tindrar de ikapp över att ha gräsmattor klippta med nagelsax!

Som tur är vet jag att många Mariefreds-bor inte tillhör den hjärntvättade skaran! Minst sagt tvärtom!

Löfving påstår att ”alla” boende nu är lyckliga! Tro mig Anna, det är inte alls ”alla” boende!

Många, om inte de flesta, är helt övertygade om att deras pittoreska samhälle snart nog kommer att vara invaderat! Tältlägren kommer att stå som spön i backen! Så snart budet går fram till hembyn (varav Anna Löfving besökte åtminstone en) om att det finns jobb för 70 spänn i timmen kommer busslasterna att gå fullbokade allt medan sörmländska ungdomar kan se sig blåsta på potentiella sommarjobb eftersom sektmedlemmar anser sig göra en god insats!

F ö undrar jag om de tiggare som nu ”arbetar” i Mariefred innehar tillstånd att göra detta? Även en EU-medborgare behöver ett sådant, samt ett samordningsnummer, för att slita ont! Kanske har Löfving ordnat detta på rent cirkus-manér, vem vet?

Ska vi inte bara försöka få till ett samhälle där svenska medborgare i första hand får ett kneg att gå till för att sedan erbjuda hjälp till andra?

Det kan låta brutalt men om det nu finns massor med jobb som ingen permanent boende vill ha, eller där arbetsgivarna förväntar sig att kunna erbjuda slavlöner, så kanske lösningen är, efter att ha spärrat in ockrarna till arbetsgivare, att helt enkelt minska bidragen till arbetslösa. Välj; Vill du jobba, förvisso med ett trist jobb men ändå få in en fot på arbetsmarknaden, eller vill du inte jobba? Pengar i plånboken eller inga alls? Genast kommer det att strömma in kommentarer om en cynisk syn på arbetslöshet och utanförskap men vad jag vill säga är att det tycks finnas en (svart?) marknad som erbjuder massor av arbeten som ingen svensk vill ha.

Sverige! Vart är du på väg?