Om traditioner, DN och barn på kollo!

Jag tycker att det är kul med traditioner. Svenska sådana för att de är en del av mitt arv. Samtidigt tar jag gärna del av andra kulturers traditioner – jag tycker det är intressant att lära.

Det brukar heta att i samband med storhelger är det synd om de som firar i ensamhet. Det finns säkert många sådana, tragiska, exempel men jag tillhör inte dessa.

Jag har haft mängder med storhelger som jag tillbringat tillsammans med släkt och vänner. Jag har också stundtals firat både jul, nyår och midsommar alldeles för mig själv. Utan självömkan!

Detta års midsommar ”bjuder” på ett väder som lär få månget familjebesudlat midsommarkalas att framstå som något hämtat ur en Norén-pjäs så just i år är jag mer än nöjd med att köra ett eget race. Därmed på intet sätt sagt att jag avstår sill, nubbe, färskpotatis och sommarmusik. Tvärtom är jag nog mer traditionell i dag än då jag är tillsammans med andra.

Jag läser ett reportage i DN från Barnens ö, där 46 barn firar midsommar. Eller midsommar förresten? Ledaren Mattias Åsén berättar att på midsommaraftonen får barnen uppleva alla svenska högtider på en och samma dag.

Reportaget får mig att undra vilken bild barnen får av traditioner? Är sådana numera så oviktiga så att de kan klaras av allihop på en enda dag?

Håller nya generationer helt på att bli historielösa?

Är det dags att skrota alla högtider och låta årets dagar bara flyta ihop till en enda stor grå vardagsmassa?

Bland högtiderna som firas i dag på Barnens ö är alla ”svenska”. Varför firas inte också Ramadan, Chanukka och en hel drös andra högtider?

Varför har alla barn, utom ett, i DN:s reportage typiskt svenska namn? Jag trodde att Barnens ö var ett retreat för barn som kommer från förhållanden där miljöombyten inte naturligt låter sig göras. Men kanske har familjerna Lagerstedt, Åhlfeldt, Asp och Johansson det så knapert så att deras telningar gjort sig förtjänta av en period på en skärgårdsö, vad vet jag? Jag tror dock att det finns en hel del andra barn, med annan kulturell bakgrund, som skulle må bra av att komma hemifrån ett tag. Dock inte för att få se andra barn ”leka” alla årets helger på ett par timmar utan av mer behjärtansvärda ändamål.

Jag är traditionalist, javisst, men uppenbarligen är min generation en av de sista som överhuvudtaget bryr sig! I alla fall om man ska tro ett ganska trist reportage i DN!