Något som börjar likna en underbar vana upprepade sig i dag
för andra gången.
Ifjol, på just annandagen, tillbringade jag ett par
underbara timmar i goda vänners lag på Uppsala Stadsteater, där vi stornjöt av
en helt underbar ”La Cage aux Folles.”
I dag, på annandagen, har vi i samma gäng återvänt till
teatern med de finfina musikaliska mästerverken.
I år har jag klezmer-dansat i fåtöljen till en härlig
ensemble som underhöll med en av de bästa ”Spelman på taket” som jag sett!
Regi i år, liksom ifjol, Ronny Danielsson, en man som
uppenbarligen har feeling för hur det som är bra kan göras alldeles lysande!
I huvudrollen som Tevje, familjepatriarken som får se sina
invanda traditioner sakta men säkert gå om intet, spelar Lars Väringer, med den
äran.
På scen är stundtals mer än en 30 personer stor ensemble och
orkester som väcker liv i de allra som mest julmatsavdåsade åskådare.
Favoritmelodin i denna musikal, en låt jag nu inte kommer
att få ur huvudet eller stämbanden på åtskilliga dagar är inte, som kanske
många tror, ”Om jag hade pengar”, även om Väringer gör stycket all tänkbar
rättvisa.
”L’Chaim”, på engelska ”To life” och ibland på svenska ”Skål
till livet”, är stycket som är så hopplöst underbart medryckande så att
jämförelser med andra musikaliska showstoppers icke göre sig besvär! Heja, vad
ni gör den bra i Uppsala!
Bäst i föreställningen i dag var annars en figur som
egentligen bara har med titeln på musikalen att göra, självaste ”Spelmannen!”
Rollen spelades i dag av Victor Morell. Överallt och
ingenstans på scenen, med mimik och rörelsemönster bortom det normala, var det
stundtals svårt att följa övriga delar av ensemblen på scenen.
Har du möjlighet; Åk till Uppsala och njut!
Själv tänker jag att det kommer att bli svårt för Uppsala
Stadsteater att bräcka detta till kommande säsong. Återstår att se om det blir
en sågning nästa annandag jul för jag misstänker att jag sitter i salongen även då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar