En kvinna i 90-årsåldern nekas att växla in i runda slängar
108 000 kronor för att hon inte velat berätta för banken var pengarna
kommer ifrån och framförallt för att en stor del av sedlarna slutat gälla som
betalningsmedel.
Förvaltningsrätten avslår kvinnans överklagande av
Riksbankens beslut.
Jag, som oftast har stor respekt för äldre människor, delar
Förvaltningsrättens åsikt.
Det är numera sannerligen inte lätt att hitta ett bankkontor
som accepterar kontanter – bara detta faktum är föremål för en herrans massa
blogginlägg egentligen – men uppenbarligen hade kvinnan lyckats finna ett
sådant.
Varför hon inte ville redogöra för pengarnas bakgrund torde
ha att göra med att hon säger sig inte ”lita” på banker. Sedan några år är det
dock så att den som vill sätta in även en struntsumma på banken måste svara på
frågor, som framstår som minst sagt bisarra, om man har släktingar på högt
uppsatta positioner i samhället och liknande. I grund och botten handlar det om
att samhället försöker komma tillrätta med penningtvätt, där svarta pengar görs klorin-vita.
Om bankernas frågor har lett till det de utger sig för att
göra är, åtminstone för denne bloggare, ytterst oklart! Senast jag besökte ett
bankkontor var för fyra år sedan och anledningen den gången var att avsluta ett
sparande som inte gick att avsluta med mindre än att jag talade med en människa
över en disk!
Åter till kvinnan med de gamla stålarna i byrålådan!
Alla hushåll i Sverige har de senaste åren fått åtskilliga
informationsbroschyrer om sedel- och myntutbytet som nu pågår. Att den äldre
damen totalt lyckats missa dessa håller jag för otroligt.
Att hon inte vill svara på frågor om pengarnas ursprung
skulle väcka misstankar hos vem som helst!
Att hon har mer än, vad som en gång var då sedlarna
fortfarande var giltiga, 100 ”papp” i en byrålåda borde ha fått släktingar,
eller samhället, att börja hojta om en ”god man.”
Bara för att hon ”drabbats” av hög ålder, något som kan
drabba vem som helst av oss, och har insinuanta fantasier om bankväsendet, så har
hon ett högst personligt eget ansvar.
Hög ålder kan aldrig få bli ett skäl för att en i övrigt fullt
frisk människa ska få ställa orimliga krav på samhället!
Världen är full av briljant klarsynta människor i 100-årsåldern
och dessa är beviset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar