Det har gått inflation i "inspiratörer!"

För en tid sedan fick jag veta att min arbetsgivare krävde att alla anställda i regionen skulle tillbringa en halvdag med att lyssna på en föreläsare, ni vet en sån där som sägs vara inspiratör och peppare, som manar till eftertanke och handling och som påstås göra hela tillvaron solig för alla som fått ”förmånen” att ta del av de budskap som under några timmar levereras från en scen.

För att alla anställda skulle få möjlighet att lyssna var min arbetsgivare tvungen att boka in sex tillfällen, trots en stor kongresshall, med föreläsaren, till en kostnad av ca 50 000 per tillfälle om jag ska tro uppgifter på nätet. Summa summarum 300 papp bekostat av alla skattebetalare i riket!

De av mina kollegor som hann ta del av föreläsningen innan det blev min tur var/är till största del rent lyriska, något som genast fick mig att rygga tillbaka. När jag frågar vad som var så fantastiskt får jag inte just några konkreta svar och när jag ber om detaljerade exempel på allt det finfina som kollegorna tagit del av så är svaren lika svårdefinierade.

”Föreläsaren är fantastisk och har kloka synpunkter om sakers tillstånd”, är sådant som sägs utan att jag får veta mera.

När jag sitter på plats i kongresshallen inleder föreläsaren med att säga att ”allt handlar om sunt förnuft”, något som jag själv anser mig besitta i högst rimlig grad och jag frågar mig själv under några sekunder varför jag är där jag är?

Sedan väntar ett par timmar där vi får många anekdoter ur föreläsarens familjeliv där alla i familjen tycks vara så gränslöst framgångsrika så att det fullkomligen sprutar självupptaget skryt ur munnen på föreläsaren vars ögonvitor visar dollartecken för varje minut som går! Att mikrofonen är ställd en smula för högt och att föreläsaren stundtals skriker ut det han anser vara den allenarådande sanningen gör inte saken bättre.

Det hela liknar en sämre variant av stand up comedy. Visserligen skrattar åhörarna vid många tillfällen men skratten beror ju knappast på att de ”lärt” sig något utan att de säkerligen är glada över att komma bort från vardagens grå under några timmar.

Vad jag vill ha sagt är att jag ifrågasätter det stora antalet människor som lever på att tala om för andra hur de ska agera i olika sammanhang. En enda stor gruppseans är vad det handlar om. Särskilt när föreläsaren själv redan i inledningen av sin ”show” medger att allt handlar om sunt förnuft!

Turligt nog för mig så har flera kollegor, efter att jag sagt mig vara skeptisk, kommit fram till mig och sagt saker som ”jag håller med men vågade inte tycka det tidigare!”

Skulle jag någon gång hamna i en sådan sits att jag behöver hjälp av en ”hjärnskrynklare” så hoppas jag verkligen att jag inser detta och söker hjälp men att få förnumstigheter nedkörda i halsen på order är sannerligen inte min tekopp!