Boxning eller dumhet; Vad kom först?

Expressen har då och då någon halvsida med rubriken ”Bekantas bekanta” där vi, vare sig vi vill eller inte, får ta del av glimtar från nöjeslivet. Inte sällan handlar det om korta intervjuer med ”kändisar” på väg att begå någon slags premiär vid något nöjesetablissemang. Allra oftast handlar det om frågor som ställs på röda mattan vid biopremiärer.

I lördagens tidning fångas halvkändisar på väg in för att se den nya, främst barn- och ungdomsfilmen, ”Alice i Spegellandet.”

De får frågan: "Vilken var din favoritfilm som liten?”, av Expressens journalist.

Svaren vi får är klassiker som ”Djungelboken”, ”Bröderna Lejonhjärta”, ”Toy Story” och ”Robin Hood”.

Utom från boxaren Mikaela Laurén som glatt svarar ”Die hard” och tillägger att denna film är ”grym.”

I någon slags travesti på den eviga frågan om vilket som kom först, hönan eller ägget, så undrar jag spontant om det var dumheten eller boxningen som först gjorde inträde?

Är det så att Mikaelas föräldrar lät henne se actionfilmer som liten tjej och att dessa påverkade henne till att vilja banka skiten ur folk? Eller är det så att boxningen och dess många slag mot huvudet gjort att hon helt enkelt inte har förmåga längre att minnas det som faktiskt var hennes barndomsår?

Hur som helst så gör Mikaelas svar att jag går ned för räkning och ännu en gång allvarligt tvingas fundera över om jag verkligen tycker att boxning borde vara tillåten?