”Nu är klockan tio och det blir nyheter.”
Problemet var att klockan faktiskt bara var 21.50 och det
som väntade var väderleksrapporten från SMHI.
Med ålderns rätt har jag börjat lyssna alltmer på SR P1. Jag
lär mig mycket och på sistone har jag börjat irritera mig alltmer.
I slutet av i stort sett varje program berättar
programledaren om vad han/hon själv heter, vad teknikern har för namn samt vad
produktionsbolaget heter som gjort programmet.
Att ett par sekunder senare få en ”favorit i repris” när
programpresentatören återupprepar samma sak fick mig för en tid sedan att
misstänkta att ”hallåan” inte alls är den trygga röst i natten som arbetar när
jag, och alla andra lyssnare, kopplar av framför radion.
Ett mejl till ”SR Supportforum” gav mig vatten på min kvarn.
Det visar sig att programpresentatören bara finns på plats i
studion mellan klockan 10 och 15. All övrig tid är rösten förinspelad och
uppenbarligen så pass ointresserad av sitt jobb så att han/hon allt oftare är
helt i obalans med både sitt arbete, det som sänts och det som ska sändas.
Är det inte rimligt att lyssnarna har rätt att ställa krav
på mer professionalitet av en person som har att guida oss genom tablåerna?
Hallå SR P1: Jag brukar få höra att jag har en trevlig röst
och jag är beredd att arbeta även andra tider än mellan tio och tre. Dessutom
skulle jag i förväg lyssna igenom programmen, åtminstone avslutningarna av
desamma, för att inte sitta och rapa upp det som redan sagts! Klockan skulle jag också ha koll på!
Hör av er vetja!
Hallå Jens, kunde inte sagt det bättre själv. Samt tillägga.
SvaraRaderaSom idog daglig lyssnare på P1 sedan många år finns det inget som irriterar mig fel: som gör mig mer förbannad än denna svärm av programpresentatörer ('hallåor/er') som med amatörmässigt teatraliskt framsvamlande ordflöden både efter sänt program och före kommande. Ackompanjerat av skärande falska närmast smäktande intima försäkringar att de nu ska vara våra guider, föjeslagare, ledsagare och vänner under den kommande dagen. Samt att de, för att förstärka det låtsat spelade 'personliga' tilltalet, duar mig som lyssnare. För att jag känna mig tilltalad direkt av 'min' följeslagare under timmarna som kommer.
Man tar sig för pannan. Var har P1-s ledning denna obegripliga tanke från, att P1-lyssnarna, som icke är barn utan vuxna personer med egen tankeförmåga, skulle behöva följeslagare som bistår eller hjälper oss genom 'tablån'? Dessutom ofta framförande sina enkla tirader med ett tonfall som vuxna eljest brukar använda när de talar till barn eller folk vars fattningsförmåga är något under genomsnittet.
Vad t r o r P1-ledningen och programguiderna om oss?! Att vi fattar taskigt? Och inte klarar att själva botanisera i P1-s utomordentliga utbud? Det verkar så bl a för att guiderna allt oftare ger självberöm åt vissa kommande program av typen 'det låter spännande' och 'missa inte det'!
Kanske ni kan låta oss själva avgöra vilka program som "verkar' spännande och efter programmet avgöra om det var spännande eller inte!
Vad är detta för tramsande som alla dessa såååä personligt falskt intima programföljeslagare ägnar sig åt? Som inte skulle klara inträdesprovet oss den simplaste amatörteater. Det krävs ett v i s s t mått av skådespelartalang för att lägga ut texten som hallåa/e. Denna talang saknas helt vilket man försöker maskera med dessa teatraliskt sliskiga inställsamma sååä vänliga och sååå mjuka rundsnackande pladdrande röster.
Jag och många P1-lyssnare med mig (och jag känner många) stänger numera ofta av radion när dessa 'guider' lägger ut texten inför ett nytt program. Jo, det är sant: vi stänger av. Och börjar lyssna efter en stund när ptogrammet säkert har börjat.
Det vore därför en gudi behaglig gärning om programpresentatörerna (om de nu behövs ö h t) nöjer sig med att säga titeln på kommande program samt en enda kort mening om dess innehåll eller avsikt.
Och sluta rada upp a l l a personer som på något sätt haft med programmet att göra, ty vad tjänar detta till?! Samt att guiderna slutar att till leda upprepa sitt eget namn i etern. Vi struntar totalt i vad de heter. Och jag vill heller inte duas av alla dessa för mig okända personer som ju i n t e talar till mig utan till en mikrofon i en studio.
Tack för ordet, ett ord i rättan tid.
Vänligen
Stig Andersson
Skinnskatteberg