Trettondagskonserten hade glimten i ögat!

Det är bara att konstatera: DN:s kulturskribent och recensent Nicholas Ringskog Ferrada-Noli och jag har diametralt olika uppfattningar om Trettondagskonserten från Berwaldhallen, som sändes i SVT under lördagskvällen.

Ifjol påstod Nicholas att konserten bjöd på ”uppsluppen stämning”, något som fick mig att fundera på om vi verkligen sett samma konsert?

I dag sågar Nicholas årets konsert som han kallar ”ett haveri” och ännu en gång undrar jag om vi sett samma konsert?

Fjolårets konsert var mestadels högtravande och gravallvarlig och torde inte ha lockat några nya intresserade till den klassiska musiken.

Årets konsert bjöd på en härlig blandning musik som nog fick en eller annan notorisk hatare av klassisk musik att inse att det finns roliga ljusglimtar i det som annar kan kännas oöverstigligt tungt.

Jag håller med Nicholas om att Erik Haag är absolut outhärdligt barnslig som programpresentatör men i övrigt har vi vitt skilda åsikter.

Jag förväntar mig av Trettondagskonserten att den ska vara fest och glam, party och glädje och fylld av en blandning mellan högt och lågt. I år infriades dessa mina önskningar.

Dryga 2 timmars njutning som avslutades med att ”alla” framförde finalnumret ur första akten av ”Les Miserables.” Riktigt, riktigt bra!

Ringskog Ferrada-Noli tycks älska när svårmodet slår i taket och musik som framförs inte är lättillgänglig för de som inte är vana vid denna typ av musik. Han har åtskilliga föreställningar under ett konsertår som han därför kan joddla lyriskt av.

Trettondagskonserten ska inte vara saliggörande för sådana som Nicholas. Den ska visa för en bred allmänhet att klassisk musik kan, och ska, vara för betydligt fler människor än vad den är i dag.

Därför var SVT:s Trettondagskonsert i år så otroligt mycket bättre än fjolårets!