Kanske tillhör jag den sista generationen som gillar att få,
och själv skicka, brev?
Jag menar inte fakturor förstås utan privata brev med
handskriven adress. Att skicka och ta emot julkort är en fröjd under december
månad. Just julkorten anser jag har betydelse för de visar på att avsändaren
bemödat sig och faktiskt vill visa omtanke. I många fall kanske det är den enda
kontakten under ett helt långt år men i den stressade tid vi lever får man vara
glad för det lilla.
När min generation går ur tiden så gör nog de privata breven
det också. Läste någonstans att ungdomar i dag knappt kan skriva för hand
längre och inte kommer dessa icke-skriftlärda att införskaffa etikettmaskiner
bara för att kunna få till adressen på en, från en dator, utprintad hälsning.
Samtidigt som jag konstaterar detta sänder jag en tacksam tanke till stränga
fröken Wolf som i början av 70-talet såg till att vi under hennes skrivstilslektioner
fick träna fingrarna blodiga för att få till bokstäver som kunde godkännas av
hennes kritiska ögon!
I Sverige ersattes gamla ”Posten” för några år sedan av
koncernen Postnord, med verksamhet i Sverige och Danmark. De tydligt markerade,
illgula, fordonen ersätts nu av ljusblå intetsägande diton.
Brevbärarna går på knäna, av personalpolitik av uselt slag och av rundor längre än vad en ensam anställd mäktar med, och Postnord figurerar i dåliga
sammanhang i media oftare än hälsosamt.
Postutdelningen i landet tycks ske alltmer sporadiskt, ett
par dagar i veckan kanske, och frågan som måste ställas är om ledningen för
Postnord verkligen begriper sig på det uppdrag de har att utföra?
På nyårsdagen läser jag ett TT/Ritzau-telegram som berättar
att portot för ett normalbrev nu höjs med 90 % i Danmark. Från att tidigare ha
kostat 10 danska kronor går samma försändelse från årsskiftet på 19 danska
kronor.
Anledningen sägs vara att alltför få människor, i alla fall
i Danmark, skickar brev och att omkostnaderna har blivit av sådan art att det
kostar mer än det smakar för Postnord. Ja, just det, företaget som distribuerar
privat post i Danmark är detsamma som i Sverige.
Frågan är alltså inte om utan när vi även i Sverige drabbas
av portohöjningar modell ocker?
Visst, ett sms är ett smidigt sätt att hålla komprimerad och
kortfattad kontakt på med vänner och bekanta och mejl kommer troligen alltmer att ersätta
igenslickande av ett kuvert som läggs på en brevlåda men hur kul är detta
egentligen?
Ingenting får längre ta tid, allt ska gå fort fort,
ingenting får vålla ansträngning eller kräva något så stenålders som att kunna
plita ned skrivtecken för hand.
Jag tror att Postnord gör fel när de höjer portot i Danmark
och när de gör detsamma i Sverige, något som nog inte dröjer särskilt länge, så
kommer jag att tycka att detta är lika bedrövligt.
Dessutom kommer jag att sakna skramlet i brevlådan när
posten framöver nog kommer att delas ut månadsvis…
Ja, jag tror att det tyvärr kommer att bli så som du skriver. Jag känner ingen yngre person som i dag skickar brev eller vykort. Sorgligt. Jag tillhör också den skara som blir jätteglad när det dimper ner ett vykort från ett spännande resmål, ett julkort eller ett brev med spännande innehåll (dit räknas inte förstås räkningar ...).
SvaraRaderaÅh, vad jag också saknar den gamla hederliga statliga Posten!