Det är förstås oerhört tragiskt att en ett år gammal flicka
avlidit efter att ha fallit från en balkong på ett hotell på Gran Canaria.
Tragedin måste vara fruktansvärd för alla inblandade!
Ändå kan jag inte förtränga känslan av att det är något som
gnager inom mig! Olyckan är just en olycka men vilket ansvar har en eller flera
vuxna till att det nu inträffade verkligen skedde?
Att läsa en bitter artikel i Aftonbladet där flera
intervjuade minsann kan berätta att hotellet inte är barnvänligt spär på min
osäkerhet om sundheten hos de som har att ansvara för ett barn!
Här ska genast konstateras att jag själv inte har barn! Hade
jag haft det hade jag dock, vill jag gärna tro, haft vettet nog att ha tillsyn
över min telning!
Innebär ett påstående i en hotellbroschyr om att
etablissemanget är ”barnvänligt” att det fråntar varje förälders ansvar att
idka tillsyn? Kan en mamma eller pappa helt koppla bort hjärnorna när flygets
hjul slår ned på flygplatsen i ”Playa de Estocolmo” och barnet lämnas in på
barnklubben?
Har samma föräldrar gjort sig förtjänta av detta genom att
plugga alla eluttag i den egna bostaden, se till att altandörren har barnlås,
att junioren aldrig någonsin kan nå upp till spisplattorna eller genom att tillse
att förskolefröken inte smittar barnet med någon hemsk virusinfektion?
Att skuldbelägga ett hotell, ett odugligt balkongräcke eller
en researrangör som påstår att hotellet är barnvänligt är helt enkelt inte en
förklaring till att det som skedde verkligen skedde!
Det som hände på Gran Canaria ÄR en tragedi! Men att
skuldfrågan automatiskt skulle vara klarlagd är inte alls alldeles självklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar