Om fredspris som affärsidé utan visat resultat!

Vad är det för fel på den norska nobelpriskommittén? Gång efter annan belönas individer och grupperingar som knappast sett till att vi fått en fredligare värld!

Dagens tillkännagivande, att kemvapenövervakarna OPCW fått priset, kommenteras av kommittén, genom ordförande Thorbjörn Jagland, med att organisationen, sedan den bildades 1997, arbetat för att förbudet att producera och tillverka kemvapen följs.

Jaha? Och kan mänskligheten konstatera att de varit framgångsrika i sitt arbete?

Att ha en bra ”affärsidé” är för de allra flesta näringsidkare nödvändigt. Att omsätta den i verklighet kan stundtals vara en smula svårare. Att själva affärsidén, inte resultatet, i dag belönas är ännu ett bevis på att fredspriset inte längre är ett fredspris. Med tusentals gasdödade i Syrien är det svårt att förstå priskommitténs val i dag.

OPCW:s boss, Ahmet Üzümcü, säger sig vara hedrad och att priset är ett ”erkännande inte bara för organisationen utan även för teamet i Syrien.”

Han hade kunnat lägga till att det är ett löfte, att det är en ambition att vi ska verka för att få en kemvapenfri värld men där är vi inte i dag, inte ens i Syrien och det är inte troligt att vi kommer att lyckas i framtiden, i andra länder, heller!

Pakistanskfödda Malala blev utan pris i dag men i mitt hjärta är hon den värdiga vinnaren. Dessutom tror jag att hon lyckats väcka delar av mänskligheten som OPCW får svårt att väcka!

I en framtid när kemvapnen möjligen försvunnit från jordens yta hade OPCW kanske varit en värdig pristagare. Men prisutdelningar i förskott är mest bara larviga!