Vid sidan av ”Carmen” är nog ”Madama Butterfly” både en
av de mest kända och en av de mest populära operorna.
Butterflys ödesmättade historia torde framkalla tårar
även hos den mest kallhamrade åskådaren.
För mig betyder operan mycket och jag kan höra den om och
om igen och kommer aldrig att tröttna. Jag har sett operan i otaliga versioner,
både med 45+-åriga och betydlig yngre, debuterande, sopraner i huvudrollen som
det unga flickebarnet Cho-Cho-San.
Dessutom har jag själv en gång för länge sedan sjungit i
kören i Butterfly, sminkad till japan och iklädd kimono (måste ha varit en
syn för gudar!).
På Stockholmsoperan spelas just nu Madama Butterfly och
föreställningen har mötts av lovord från de flesta kritiker.
Just denna föreställning har jag, ännu, inte sett.
Däremot har jag nu lyssnat på den via SR:s hemsida där föreställningen ännu en
tid finns att lyssna på.
Kanske kräver jag på tok för mycket numera när det kommer
till att godkänna en ny Butterfly. Jag har liksom samlat på mig ett antal
favoritföreställningar.
Jag är nämligen inte alls lika lyrisk som de recensenter
som i media lovsjunger den nu aktuella versionen. Tvärtom!
Redan i inledningen av föreställningen kan jag konstatera
att de manliga sångarna ligger kännbart efter dirigentens, Lawrence Renes, taktslag.
Ibland blir det rena baktakten! Det är en sådan detalj som får mig att tappa
koncentrationen. Flera av de dirigenter jag som ung musikant, i forntiden,
mötte hade lagt ned taktpinnen och bannat mig och mina kompisar om vi hade
legat ett kvartsslag efter!
Asmik Grigorian, litauisk-armenisk sopran, gör huvudrollen
med den äran, om än inte med den ungdomliga röst som jag föredrar för en perfekt Butterfly, och Kungliga Hovkapellet är stundtals fullständigt briljant,
särskilt oboisten, men i mitt Butterfly-minne kommer inte denna föreställning
att få någon framskjuten placering!
2010 gav Malmöoperan Madama Butterfly med den koreanska
sopranen Kyung-Hae Kang i huvudrollen. Även den föreställningen låg på SR Play
under några veckor och jag lyssnade om och om igen. Just den versionen är i
topp tre på min Butterfly-lista. Långt före den aktuella Stockholmsversionen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar