En duva satt och provocerade mig!

Jag gick på bio i går! Det skulle jag gärna ha haft ogjort!

Jag blir, gång efter gång efter gång, så bedrövligt besviken på att ta del av pretentiösa (vänster-?) kulturjournalister som jämt och ständigt ska haussa filmer som ingen ”normal” människa begriper sig på! Jag blir ännu tröttare av filmer som vinner priser på ännu mer pretentiösa filmfestivaler! Tröttast blir jag, återigen, av pretentiösa 
(vänster-?)kulturjournalister som skitnödigt ängsligt inte törs klanka ner på obegripligt svårmod och fördomsfullhet bara för att deras likaledes pretentiösa 
(vänster-?)kulturjournalister på konkurrerande medieredaktioner haussar filmer som ingen ”normal” människa begriper sig på!

Ändå så sitter jag där i biosalongen!?!

Möjligen för att jag någonstans djupt inne i mitt hjärta vill tro att en film som får toppenbetyg och vinner priser på festivaler är något jag borde ta del av och njuta av!

Gång, efter gång, efter gång, knallar jag ut från bion efter ridåfall (om jag orkat med hela dyngan!) och bara känner mig provocerad! Som kulturintresserad! Som filmintresserad! Som människa!

I går kväll var det en kvinna i publiken som lämnade salongen under mer än en halvtimma! Jag tror inte att hon var magsjuk utan det lutar åt att hon (kulturvänsterjournalist?) bara ville kunna berätta till morgonkaffet på sin arbetsplats att hon minsann sett ”hela” den prisbelönta filmen och att ”den var verkligen fantastisk!”

Jag skiter högaktningsfullt i att Roy Andersson lovprisas av kulturelitistiska fjantar och att han bärgar hem guldlejon och gud-vet-vilka-pokaler!

”En duva satt på en gren och funderade över tillvaron” är så svårt provocerande att den gränsar till fördomsfull och förnedrande! Förutom att den får folk att lämna biosalongerna!

DN:s recensent, Helena Lindblad, drog till med en 4 i betyg för filmen som enligt henne är ”varm och humoristisk” och att scenerna med Karl XII är ”anakronistiska.” (Det sista ordet var jag, osäker, tvungen att slå upp bara för att det var så skitnödigt patetiskt; Det betyder ”företeelser som hör hemma i en annan tid än den skildrade." Bara det är ju rubbat!)

I filmen finns en scen med en utvecklingsstörd flicka som, inför publik, ska läsa en dikt! Då blev jag nästan spyfärdig och var ytterst nära att lämna salongen! Stackars flicka!

Nästa gång en (vänster-?)kulturjournalist ger toppbetyg till en film och filmen ifråga vinner priser så måste jag ta mig tusan ta mig samman! Och stanna hemma!