Om hunden Ragnar och resursanvändning!

Tro mig; Närhelst jag möter en hund så slutar det allt som oftast med att jag krälar omkring på golvet, busar med, leker med och mutar vovven med sådant som vovven gillar men deras matte och hussar påstår ”förstör” deras älskling.

Efter att ha tagit del av, och bloggat om, den ecuadorianske byrackan Arthurs långresa till Sverige så kommer i dag en annan story i media om en hund.

Marie Schubert var ute med sin Ragnar, en blandning av Jack Russel och en dansksvensk gårdshund (?), när vovven försvann ned i ett gryt och vägrade komma upp.

Räddningstjänsten och Sunnansjö räddningsvärn larmades och de tillbringade närmare 12 timmar åt att medelst grävmaskiner, handkraft och fiberkamera, åstadkomma Ragnars räddning.

Jag hoppas att ingen levande människa i trakten på något som helst sätt kom till skada 

p g a räddningstjänstens grävande efter en hund! Dessutom hoppas jag att räddningstjänstansvariga i Sunnansjö med omnejd anser att det var väl satsade pengar att gräva upp ”en gravad hund” och att tiden inte hade kunnat ägnas åt väsentligare saker som att öva på mänskliga livsavgörande insatser!

Vad är det som håller på att hända?

Är hundar ”the new shit” som är värda att satsa ofattbara resurser på?