Enligt färska nyhetstelegram meddelas det att
Vänsterpartiets oppositionsborgarråd i Stockholm, Ann-Margarethe Livh, har
skottskadats i Somalias huvudstad Mogadishu.
Hennes chaufför/tolk, också vänsterpartist från
Stockholm, ska ha dödats i attacken.
Jag läser på UD:s hemsida en notis från 27 juni i år som
är en avrådan från alla typer av resor till Somalia eftersom landet anses vara ”ett
av världens farligaste att vistas i”. UD skriver vidare: ”Utrikesförvaltningen
har mycket små möjligheter att hjälpa nödställda svenskar i Somalia”.
Varför Livh, och hennes nu döde kollega, överhuvudtaget
rest till Somalia är en fråga som återstår att få svar på? Enligt uppgifter i
media skulle Livh hålla en föreläsning i Mogadishu.
Ansåg Livh att hon kunde bortse från UD:s avrådan därför
att departementet, och riket, styrs av politiska motståndare? En folkvald politiker borde ha mer förnuft än så! Jag har svårt att tro att hon reste på UD:s uppdrag!
Det är visserligen trist när människor råkar illa ut men
samtidigt är det svårt att tycka synd om personer som av ren dumhet beger sig
till platser som inte ens vårt utrikesdepartement tycker är lämpliga resmål!
Herregud, "av ren dumhet"? De var i somalia för att starta upp ett demokratiprojekt. De ska ha en eloge om något för att de _vågar_ åka dit och försöka skapa någonting gott när alla andra håller sig borta. Mycket tragiskt det som hände.
SvaraRaderaEn tanke som genast slår mig är att jag undrar om du skulle ha haft samma åsikt om det handlat om borgerliga politiker?
RaderaSedan delar jag din uppfattning om att det är en tragisk händelse. Men det förtar inte det faktum att de nu drabbade reste mot UD:s uppmaning!
Det är väl ren och skär dumhet att åka dit utan skydd likt bepansrade bilar och skyddsvästar. Dessutom borde man ha övervägt personskydd. För det är dumt att åka runt med en avsevärt lägre skyddsnivå än alla andra i staden.
SvaraRaderaDumheten ligger således i att inte följa normalbilden vad gäller säkerhet som *alla* andra följer, oavsett EU, FN, NGO:er och andra länders diplomatkårer.
En tanke som genast slår MIG är att jag undrar om du skulle ha haft samma åsikt om det handlat om borgerliga politiker?
SvaraRaderaJens. Alla kommentarer och artiklar handlar som sig bör om hur synd och tragiskt det är att detta hänt, och hur oerhört farligt Mogadishu är. Allt detta är sant.
SvaraRaderaMen det är också sant att UD avråder till resor till hela Somalia, och särskilt Mogadishu. Att INGEN i hela diplomatiska kåren någonsin åker utanför den av AMISOM skyddade Zonen som INTE innefattar Universitetet, och att OM man nu måste göra det så åker man i bepansrade fordon, med eskort och en bekräftat evakueringsrutt som innefattar chartrat plan - man åker inte omkring i en vanlig bil med lokal polis. Lokal polis och militär är OFTA de som själva mördar mot betalning. OM de åkt till Mogadishu Universitet betyder det att de gjort så utan ambassadens vetskap och utan att bry sig om väl etablerade säkerhetsrutiner. Enligt min åsikt ska de som är ansvariga för att arrangera denna resa formellt ställas till svars, eller i alla fall gå ut offentligt och be om ursäkt till den drabbades familj. Det är HELT oförsvarbart på vilket sätt detta skett. Detta gör mig urförbannad! Och det har ingen som helst vikt att det tillhörde ett eller annat parti eller bedriver ett eller annat projekt. Man utsätter inte ungdomar för livsfara i en zon där man vet att det är större chans att bli mördad än att inte bli det.
Jag vet inte jag. Om det är modigt eller dumt eller båda delar. Att man vill göra någonting konstruktivt är väl både humanistiskt och bra. När man åker till en uttalat farlig zon så är man förmodligen rätt medveten om riskerna. Någonstans i bakhuvudet. Kanske är det naivt att "försöka starta ett demokratiprojekt" i en omgivning som hatar just det som pesten. För många maktrörelser innebär ju "västerländsk demokrati" eller något liknande ett enormt hot. Hela deras existens hotas ju av något som liknar "verklig demokrati". Det förutsätter ju en fri debatt, något vi knappt kan uppbåda i sverige. En god mix av dagstidningar, radiokanaler, utbildning, uttrycksformer och kunskapsnivå med någorlunda kvalitet. Allt det här ses ju som hotfullt. Inte desto mindre ifall man kommer utifrån. Som utböling eller utlänning.
SvaraRaderaDen som har lämpliga åtgärder för att hjälpa Somalia mot mer stabil utveckling kan ju gärna delge dessa förslag. Det vore en stor välgärning. Men att på småskaligt initiativ själv bege sig dit låter inte rekommendabelt. Kanske däremot jobba på distans med lokala välvilliga grupper på plats som kan distribuera olika insatser förnuftigt. Men de betraktas då förstås som landsförrädare av sina fiender så det gäller att vara smidig här.
Västerlandets oförstående gentemot de här totalitärt och fundamentalistiskt styrda länderna innebär ju alltid stora risker, även om det också har en framsida. Där man vill väl.
Reloaded ovan har ju rätt i att det på många sätt är direkt ansvarslöst att riskera sitt eget och andras liv genom att nonchalera gällande rekommendationer. Händelsen borde därför utredas och möjligheten för att någon borde ställas till svars som arrangör skall finnas med som ett möjligt utfall. Riskerna i just det här fallet är ju uppenbara vad gäller kidnappnings scenarios med allt vad det innebär för de inblandade såväl som för sverige diplomatiskt, ekonomiskt osv.
Och i de här olika konflikterna blir det sekundärt huruvuda problemen främst är politiska, religiösa, kriminella, maktpolitiska eller rent krasst ekonomiska. Ofta är de ett sammelsurium utan tydliga gränser eller tydligt goda krafter.
Fallet visar kanske delvis en enorm naivitet som finns i det svenska samhället gentemot olika förfallna länder. Hela medias upphaussade rapportering från den sk egyptiska "revolutionen" där man utan egentliga demokratiska traditioner på kort tid skulle kunna gå från militärstyre till "demokrati" är egentligen häpnadsväckande. Att man lyckades göra detta i östeuropa beror på att dessa länder tidigare varit fullt utvecklade och välfungerande demokratier. Där människor från den gamla tiden dessutom fortfarande levde. (Även det skedde ju inte utan problem ändå men jämförelsevis väldigt smärtfritt).