Ja, att köpa sin lunch på ett hak, allra helst ett hak med buffé, där ingen, allra minst buffépåfyllarna själva, har en aning om vad som skett ute i köket, är ett risktagande vi uppenbarligen är beredda att ta! Har såsen gjorts från grunden? Var kommer köttet ifrån? Är fisken av miljövänlig, och ej utrotningshotad, bakgrund.
Att välja bort en ”snuskburk”, en egenproducerad lunchlåda, är vi många som gör. Då får vi också stå vårt skamliga kast när vi står i lunchkön på våra hak.
Intressanta diskussioner kan det dock bli. Särskilt om man lunchar med en kollega som ivrar för att ”alltid” handla svenskt kött, ekologiska grönsaker och schysst fisk när det ska inhandlas inför helgen men, som när de får frågan i lunchkön, inte kan förklara varför de går på krogen vid 11-rycket på vardagarna!
I veckan fick vi tyvärr veta att de gotländska bönder som har ras-kor av rasen Charolais inte längre får/vill/kan sälja sitt kött under rasnamnet utan hela rasket krängs under namnet ”Smak av Gotland”, tillsammans med produkter av mer tveksam bakgrund.
Det är naturligtvis ett felval av de gotländska producenterna.
Jag själv har gärna varit beredd att betala några kronor mer och veta att jag har Charolais på min tallrik.
Jag erkänner att jag äter min lunch på restaurang. Men å andra sidan har jag aldrig påstått att jag är den bäste av konsumenter som, på ett rigitt sätt, ivrar för att vara en topkonsument!
Men kunde jag välja, analysera och planera så skulle jag gärna välja ”rätt”. Även på lunch-haket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar