Om Italien, postgång och fördomar!

Jag har bekanta som tillbringat en vecka i södra delarna av Kalabrien, Italien. Den lilla orten Tropea, strax söder om Lamezia Terre, var deras resmål för en skön sensommarsemester.

Mitt enda, hittills enda, besök i Italien bestod för många år sedan av en förlängd weekend i Rom. En weekend då jag och mitt sällskap blev blåsta på varje krog vi besökte. Vi hade inte begripit att en ”biff” i Italien innebär att man får en ”biff” på en tallrik. Ingenting mer! Allt extra som de italienska krogägarna bar fram till bordet, ”ett smakprov”, hamnade senare på notan.

Den förlängda weekenden innebar dock att jag själv, vid inträdandet i St Peterskyrkan, fick syn på dåvarande påven, Johannes Paulus II, när denne rullades upp emot koret. Något som fick mitt sällskap, bl a en gammal klasskamrat boendes strax utanför den italienska huvudstaden, att utbrista att jag troligen tittat för djupt i Grappa-glaset! Något hon, och mitt resesällskap, genast fick ångra!

Jag har tidigare bloggat om den usla postdistributionen i Sverige. Som tillägg kan jag meddela att jag i måndags inte fick någon som helst postförsändelse. Heller inte de dyrt bekostade reklamblad som jag gärna emottar för att kunna lista ut de mest lönsamma inköpen under den kommande veckan. De har heller inte dykt upp varken tisdag eller onsdag! ICA och andra butikskedjor kan således känna sig blåsta på de surt spenderade reklamstålarna!

Vad som däremot förvånar mig är att landet jag trodde var förlamat av sopstrejker i Neapel, infiltrerade av maffia och allmänt paralyserat av allsköns politiska skandaler lyckats åstadkomma något som nästan fick mig chockad vid dagens hemkomst från en intensiv dag på jobbet;

Ett vykort skrivet i en av de vackra, och långa, trapporna i Parghelia, grannort till Tropea, i måndags eftermiddag, den 21 sep, nådde min brevlåda onsdag lunch 23 sep. Jag kommer aldrig att begripa hur det gick till!?!

Antingen har jag bara haft outgrundliga fördomar mot italiensk kapacitet eller så har Postnord, ”posten” i Sverige, oförtjänt dåligt rykte.

Jag väljer att tro på det förstnämnda!

Ciao!