Jag har bekanta som tillbringat en vecka i södra delarna av
Kalabrien, Italien. Den lilla orten Tropea, strax söder om Lamezia Terre, var
deras resmål för en skön sensommarsemester.
Mitt enda, hittills enda, besök i Italien bestod för många
år sedan av en förlängd weekend i Rom. En weekend då jag och mitt sällskap blev
blåsta på varje krog vi besökte. Vi hade inte begripit att en ”biff” i Italien
innebär att man får en ”biff” på en tallrik. Ingenting mer! Allt extra som de
italienska krogägarna bar fram till bordet, ”ett smakprov”, hamnade senare på
notan.
Den förlängda weekenden innebar dock att jag själv, vid
inträdandet i St Peterskyrkan, fick syn på dåvarande påven, Johannes Paulus II,
när denne rullades upp emot koret. Något som fick mitt sällskap, bl a en gammal
klasskamrat boendes strax utanför den italienska huvudstaden, att utbrista att
jag troligen tittat för djupt i Grappa-glaset! Något hon, och mitt resesällskap, genast fick ångra!
Jag har tidigare bloggat om den usla postdistributionen i
Sverige. Som tillägg kan jag meddela att jag i måndags inte fick någon som
helst postförsändelse. Heller inte de dyrt bekostade reklamblad som jag gärna
emottar för att kunna lista ut de mest lönsamma inköpen under den kommande
veckan. De har heller inte dykt upp varken tisdag eller onsdag! ICA och andra
butikskedjor kan således känna sig blåsta på de surt spenderade reklamstålarna!
Vad som däremot förvånar mig är att landet jag trodde var
förlamat av sopstrejker i Neapel, infiltrerade av maffia och allmänt
paralyserat av allsköns politiska skandaler lyckats åstadkomma något som nästan
fick mig chockad vid dagens hemkomst från en intensiv dag på jobbet;
Ett vykort skrivet i en av de vackra, och långa, trapporna i
Parghelia, grannort till Tropea, i måndags eftermiddag, den 21 sep, nådde min
brevlåda onsdag lunch 23 sep. Jag kommer aldrig att begripa hur det gick
till!?!
Antingen har jag bara haft outgrundliga fördomar mot
italiensk kapacitet eller så har Postnord, ”posten” i Sverige, oförtjänt dåligt
rykte.
Jag väljer att tro på det förstnämnda!
Ciao!
Eller också så hade du en sjusatans tur! Hörde av "insatta" under åren jag bodde i Rom att postgången till utlandet fungerade med en säck per land (eller världsdel...) som fick stå där tills den blev full, och DÅ men bara då skickades den iväg! Det verkar som om ditt vykort kanske var det sista? Hade ett annat kommit emellan kanske du hade fått det om 3-4 veckor - eller mer...
SvaraRadera