Lena PH's nya värd bättre recensenter!

Jag tror på fullaste allvar att recensenterna som hade att bedöma Lena Philipssons nya cd ”Jag är ingen älskling” redan på förhand hade bestämt sig för att det, minsann, inte kunde bli mer än ”3” i betyg. Att de tänkte ”vem är Lena Ph att ännu en gång komma med ett skivsläpp, ska ”tanten” aldrig ge sig?” Hur bra skivan än är så skulle hon liksom sättas på plats!

Några av recensionerna fick mig att tveka inför om jag skulle köpa skivan eller ej men så insåg jag att skivrecensenter är ett skitnödigt släkte som sällan eller aldrig kan tycka något helt personligt utan bara har åsikter om dessa kan framföras kollektivt tillsammans med andra lika skitnödiga recensenter.

Således skriver Johanna Paulsson i DN en väldigt positiv recension. Men mer än ”3” får inte Lena. (Troligen har Paulsson gått i skola hos Expressens Anders Björkman som brukar toppa med tre getingar när publik i allmänhet faller i extas!)

GP:s Jan Andersson är blasé och påstår att Lena Ph:s nya består av ”rätt traditionell Lena Philipsson-pop. Betyg? ”3”, förstås!

TT, nyhetsbyrån med ohälsosamt stort genomslag på vischan eftersom deras texter snart är de enda som en landsortstidning publicerar, låter Sara Ullberg recensera Lena Ph och kallar nya skivan ”så allmängiltigt” och Ullberg efterlyser Orups textmakeri i stället för Lenas egna skrivande. (Säga vad man vill, men när har Orup någonsin bjudit på något som inte är trallvänligt allmängiltigt?)

Jag köpte skivan och har nu lyssnat på den många gånger de senaste dagarna.

Texterna sitter som en fetsmäll i solarplexus och musiken svänger som tusan! Det blir nästan en paradox då jag samtidigt som jag dansar runt i köket under middagspyssel blir bedrövligt påmind om dagar i livet som borde ha varit fantastiska men som ibland blev något helt annat!

Visst, en stunds eskapism i form av infantila, och ouppnåeliga, texter, sådana som en majoritet av artister producerar så ofta ett nytt alster ska ges ut kan fungera men ibland vill i alla fall denne bloggare bjudas på något med lite mera djup.

Detta fixar Lena Ph på nya skivan som är värd betydligt mycket bättre än att ges kollektiva ”treor” i betyg av förutbestämda, tillika hopplöst tillbakalutade, recensenter som inte orkar engagera sig i en artist som är en av landets skickligaste!