Om utbildning och en förlorad (?) generation.

”Får jag köpa en cigarrett av dig?”

Frågan ställd av en tjej i studentmössa, därmed med största sannolikhet myndig, till mig för några dagar sedan.

Jag svarade att det skulle kosta henne 3 kronor.

”Mäh, hur mycket pengar blåser du mig på då?”, var svaret jag fick. Hon betalade visserligen men under fortsatta protester om att jag var ett ockerfyllt svin som blåste henne.

Jag förklarade att ett paket cigg, av det märke jag själv röker, kostar 57 spänn och innehåller 19 cigarretter. ”Hur mycket tror du då att en cigg kostar?”, frågade jag men fick bara en förvirrad blick till svar.

I mitt stilla sinne undrade jag hur hon kunnat nå denna dag då hon, med studentmössa på huvudet, firade gymnasieuttåget med sina glada kompisar?

Matematik kan inte ha varit ett av hennes huvudämnen under gymnasietiden, så mycket står i alla fall klart!

Sedan borde jag själv ha nobbat hennes förfrågan om tobaksinköp, jag vet, men jag minns själv, trots att det nu är mycket länge sedan, hur jag själv var den gången jag gled runt i studentmössa. Tur att det numera är preskriberat!

I dag läser jag om den 15-åriga tjej som vårdas, med livshotande skador, efter att ha klättrat upp i närheten av en elledning för tåg, innehållandes 16 000 volt, och brännskadats svårt.

Utan att veta närmare om den utbildning dessa två tjejer fått och vilken allmänbegåvning de har så är det inte utan att jag undrar om de båda tillhör en förlorad generation?

Fast å andra sidan; Jag själv tillhör en äldre generation och jag minns att äldre släktingar och bekanta till mig hade synpunkter på den utbildning jag fick så kanske handlar det bara om att jag, och andra i min generation, under livets gång fått oss erfarenheter till livs som gör att vi nu ifrågasätter nybakade studenter och de som inom några år ska bli detsamma?

Dock vet jag med bestämdhet att jag lekande lätt, med studentmössan på svaj, kunde räkna ut vad 57 delat med 19 blir och att jag visste att en elledning ovanför en järnväg inte är att leka med!

Om detta innebär att skolan av i dag är så usel som media ibland vill låta påskina vill jag låta vara osagt. Kanske beror det på ett gigantiskt ointresse bland många unga att skaffa sig de kunskaper som för ett långt liv faktiskt är nödvändiga?

Inte minst blir det tydligt när jag tar del av en människa som kommenterade mitt inlägg, om tv-licensen, häromdagen när han förnekar att han tar del av något som helst public service-utbud och bara använder tv:n till tv-spel….

Skolminister Björklund och de som kommer efter honom på samma ministerpost har en del att fundera över!