Jag har haft det stora nöjet att under en halvdag lyssna
till föreläsaren, musikalartisten och ledarskapsutbildaren Anna Rydgren. Anna,
med 557 föreställningar av ”Mamma Mia” i sin ryggsäck, peppade oss mer än tusen
åhörare i konsten att idka självledarskap.
Hon fick oss alla att redan inledningsvis både dansa och
sjunga i en av ABBA:s mest berömda låtar. Detta i en församling, bestående av
anställda hos samma arbetsgivare, som vanligtvis lever efter devisen ”inte göra
bort sig” och ”vad ska kompisarna egentligen tro?”
Visst, jag lärde mig mycket, fick många tips på hur jag ska
och inte ska tänka och reagera i olika situationer och fick mig att förstå
bättre varför jag faktiskt är och gör som jag är och gör!
Toppen! Men samtidigt….
Alla som arbetar i en starkt hierarkisk organisation vet att
en skopa skit, eller som vi kallar den på mitt jobb; en bajsmacka, som har sitt
ursprung i den absoluta toppen vet att den inte så trevliga sandwichen förr
eller senare landar i de knän som befinner sig längst ned på skalan!
Den som befinner sig på det omtalade ”golvet” har liten,
eller ingen, möjlighet att parera.
Att ens arbetsgivare då betalar stora summor pengar för att
alla anställda ska bli självledande i större grad blir därmed ett slags bisarrt
spel för gallerierna.
Eller kanske det helt enkelt är ett sätt för den absoluta
ledningen att idiotförklara samtliga chefer på alla de otaliga mellannivåerna?
Hur som helst; Det var kul att träffa kollegor, från avlägsna avdelningar, som jag inte sett
på många år, att nätverka och Anna Rydgrens föreläsning var en uppmuntrande
kick för de allra flesta åhörare tror jag!
Vi kommer att vara ett välpeppat självledarskapsgäng som
återgår till det vanliga jobbet i morgon. Lite sturskare, mer medvetna om hur
vi själva är och gör och absolut säkert betydligt kaxigare när nästa skopa med
skit levereras uppifrån i hierarkin från de som ägnar dagarna åt att delegera ned allt som är obekvämt!
Förhoppningsvis lyssnade även ledningen i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar