I singelstaden nummer ett, Stockholm, tror jag att många går och drömmer
om den stora och livslånga kärleken. Eller möjligtvis har förlikat sig med tanken
att själv är gott nog.
Det är inte lätt att finna personen som gör att man, ibland
för andra eller tredje gången, får uppleva den där härligt pirrande magkänslan
som en nyförälskelse faktiskt medför. Känslan som gör att du varken sover, äter
eller uppträder på ett hyfsat normalt sätt.
Sedan finns det de som gör något åt saken och nu ska denne
bloggare bege sig ut på vatten som är avgrundsdjupt men lik förbaskat anser jag
att jag bottnar i mitt tyckande!
Jag läser Expressens artikel om Maire, nu 71 år gammal, som
2014 reste till Gambia på semester och då, som hastigast, träffade Lamin
Sanneh.
I dag är Lamin 34 år fyllda och Maire har just återvänt hem
efter en semester då hon passat på att gifta sig med Lamin.
Hon hade inte tillbringat någon natt med honom, beroende på
hans (påstådda?) religiositet, men efter bröllopet bar det sta.
Maire kommenterar bröllopet med: ”Livet är kort och jag vill
ha roligt!”
Frågan jag ställer mig är vad Lamin har för önskemål om
resten av sitt liv?
Kanske, antagligen troligen, ser han fram emot att efter
några år i Sverige få ett ”PUT”, permanent uppehållstillstånd, för att därefter
packa och dra från ”frugan”, aka tanten, och skaffa sig ett fint liv med barn etc.
Om detta vet jag intet men skulle gärna vilja veta hur Maire, som hade med sig
två insulinsprutor till bröllopet och annars knaprar sex olika mediciner
dagligen, egentligen tänker?
På det t-banetåg jag oftast reser med på väg till jobbet ser
jag oftast det äkta paret thailändsk tjej och svensk, betydligt äldre, man. Han
är så kär och anser sig säkert vara en riktig Alfahane. Hon är så uppriktigt
ointresserad så att alla perrongklockor stannar på stationerna vi passerar. Hon
tittar ständigt ned i sin mobiltelefon och när han vill kolla avfärdar hon
honom med ett ”låt bli.” Kanske längtar även hon efter sitt PUT och att då
kunna återförenas med någon som hon djupt i sitt hjärta drömmer om?
Det är bra att Expressen skriver om Maire från Gamleby, som
hoppas att lyckas spara tillräckligt med pengar till en ny tripp till Gambia
kommande vinter så att hon får fira bröllopsdag med ”sin” Lamin.
Jag hoppas att Lamin, thailändskan på t-banan och alla andra
som utnyttjas av svenska sexturister innan ännu ett år har gått har insett att
drömmen om ett PUT i Sverige inte nödvändigtvis behöver gå via någon som kunde
vara, nästintill, mormor eller farfar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar