Jag tycker att det hedrar de tidningar som erkänner
publicerade misstag. Dagen efter finns det ofta en spalt med eventuella
rättelser. Många är publikationerna som ägnar sig åt detta. Med högst blandat
resultat.
Gratistidningen Metro är mindre lyckosamma i sina
korrigeringar och då menar jag inte att de inte rättar sakfel utan jag tänker
närmast på det rent språkliga.
När inga fel har stått att finna i tidningen en dag publicerar
de följande (och har gjort så i veckor, månader och kanske år!) nästkommande utgivningsdag:
Rubrik: Dagens fel
Text: I gårdagens Metro har inga fel rapporterats.
Ojojoj, landets samlade kår av språklärare vältrar sig i ren och skär ångest!
Själv ler jag i ottan, på t-banan, på väg till arbetet och
vet inte hur många språkliga fel det är möjligt att lyckas få med i en rubrik
och en ynka mening med text.
Jag tänker på min lärare i svenska i högstadiet och försöker
komma på vad hon, medelst rödpenna, skulle ha skrivit om någon i klassen kommit
på idén att uttrycka sig likadant i någon uppsats? Först tänker jag ”syftningsfel”
men inser att detta inte har med saken att göra i det aktuella fallet. Här har vi att göra med betydligt fler språkliga termer för att förklara omfattningen!
Men nu vet vi i alla fall att ”dagens fel” är att inga fel
rapporterades i gårdagens Metro!
Hädanefter blir det svårt att tro att någonting alls i
nämnda tidning går att tro på! Målet tycks ju vara att publicera endast
felaktigheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar