Om solen, hudcancer och fuskprodukter.

I februari i år figurerade Lina Baldenäs, då döende i hudcancer, i media om att hennes önskan vore att få resa till Disneyland i Paris med sina tre barn och sin make. En insamling startades och tillräckligt med medel strömmade in.

För sent!

Lina har nu avlidit i sviterna av att hon, liksom många av oss andra, ville och vill kunna visa upp en fräsch solbränna.

Själv har jag nog bara haft tur, hittills, för under många naiva tonår brände jag mig vid otaliga tillfällen.

Numera använder jag skyhög solskyddsfaktor närhelst jag är vid en strand, särskilt om denna är belägen på en breddgrad närmare ekvatorn.

I vintras, under en till stora delar drömsemester under 14 dagar, använde jag faktor 30 i solskyddet under den första veckan, trappade sedan försiktigt ned, brände mig aldrig men var ändå troligen den mest solbrände ombord på flyget hem till vintermörkret.

Ett alternativ till äkta solbränna är att använda ”fusk” i form av brun-utan-sol-krämer. Själv har jag under flera vintrar använt en toppenprodukt som, gång efter annan, fått människor att fråga vart jag varit någonstans?

De flesta fusk-krämer ger en morotsfärgad och därmed onaturlig ton men just den ansiktskräm jag använde gav en fullständigt naturlig solbränna.

I dag är jag ett blekansikte i jämförelse eftersom företaget bakom min favoritprodukt envist påstår att krämen ifråga inte sålde någon annanstans i världen utom i Skandinavien!?! (Kiehl’s; Hur tänkte ni???)

Malignt melanom tillhör hemskheternas hemskheter!

En fuskkräm som fungerar borde vara något som flera företag borde satsa på att utveckla. Inte plocka bort från butikshyllorna!

Vila i frid Lina! 

Och till alla er andra; Smörj in er med hög solskyddsfaktor under den kommande sommaren. 

Solbrännan blir fantastisk trots att man inte kan tro det under de första dagarna i den svenska, eller annorstädes, sköna solen!