För snart eoner sedan, 1982, arbetade jag utomlands och
hade huvudkontoret hundratals mil norrut.
Mobiltelefoner var ännu ett okänt begrepp och Internet
var en ouppnåelig utopi att drömma om.
Jag, och mina kollegor, var hänvisade till en telefoni
som ibland fungerade men oftast inte gjorde det. Och så fanns ”telex!”
Ja, jag vet, det måste vara nästintill obegripligt för
de som är decenniet, eller ännu mer, yngre än jag.
Vid telexen, som en genmanipulerad skrivmaskin (vet ni
vad det var ynglingar?), stansades remsor med viktiga meddelanden som sedan
fästes i maskinen, ett telexnummer hos cheferna knappades in och remsan
knackades fram dit den skulle.
Alla telex jag då skrev, jag arbetade för en dansk
arbetsgivare vid den tiden, avslutades med ”Mvh” före det egna namnet.
Då betydde ”Mvh”: Med venlig hilsen! I dag används
förkortningen flitigt även av svenskar och då med den högst begripliga
översättningen ”Med vänlig hälsning.”
I Sverige, 2014, är språkvårdare på krigsstigen och
påstår att ”Mvh” är nonchalant. ”Hur vänlig är en hälsning som man inte ens kan
skriva ut?”, var det en språkvårdare som nyligen undrade.
Däremot; Ett mejl som, efter själva texten, bara avslutas
med ”//Kostas”, ”//Britta”, ”//Gösta” eller ”//Carmen” får mig att reagera! Utan en hälsningsfras före namnet, om så bara en förkortning, betyder, i min värld, att avsändaren är så bitter, arg eller besviken så
att klockorna håller på att stanna.
2014 tycker jag att ”Mvh” är fullt godtagbart att avrunda ett meddelande med! Alla, påstår jag, förstår förkortningen
och nu när allt ska gå så fort, så fort, så måste vi också tolerera
förkortningar av erkända hälsningsfraser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar