Jag minns, tror jag bisarrt nog, första gången jag såg
dig! Det var på sensommaren 1999!
Jag minns var! Det var på toppen av Renstiernas
gata på Söder i Stockholm. Lite kul tyckte jag allt att det var eftersom jag
insåg att jag skulle få kliva på!
Det var ju ändå första gången och första gången är ju
alltid lite extra spännande!
Du var en sprillans ny dragspelsbuss och ända sedan den
dagen har jag kommit ihåg ditt registreringsnummer, HGL 720.
Du kom glidande som en ny rekryt på stombusslinje nr 3,
på väg från Södersjukhuset till Karolinska.
Jag minns att jag tyckte att du var fräsch. Stolarna var
sköna och trots sommartemperatur ute var din luftkomfort fantastisk. Kanske
hade du en tid i början en fungerande a/c? Möjligen tyckte jag att du var lite
slö i uppförsbackarna jämfört med dina, visserligen äldre och mindre men ändå,
kollegor.
Många år har sedan dess passerat. Varje gång jag har sett
dig på stan så har jag hajat till och kommit på mig själv med att tänka;
Otroligt att du fortfarande rullar!
Du har fört mig fram genom huvudstaden vid massor av
tillfällen och jag har följt ditt åldrande.
Jag har visserligen också åldrats men jag har ju inte
färdats motsvarande lika många varv runt jorden som du.
För ett par år sedan läste jag en artikel i någon tidning
som berättade om killarna och tjejerna som pysslar om dig och dina jämngamla kompisar
när ni behöver fixa till några skavanker. Någon intervjuad påstod att du och dina
likar allesammans är ”individer” och personen påstod att ni allesammans hade
era egna typer av återkommande problem. Precis som de flesta av era
passagerare.
Numera har du inte din nattvila i Sofia på Södermalm utan
i Hornsberg eller kanske vid den nybyggda SL-depån i Frihamnen.Du har således
fått lära dig nya vägar igenom trafikinfarktens huvudstad medan yngre kompisar
fått ta över dina gamla färdvägar på linje 2 och 3.
I dag möttes vi igen och ännu en gång fick jag resa med
dig!
Sorry kompis, men du har blivit otroligt gammal! I dag,
som linje 1, var det knappt att du orkade upp för den lilla backen på
Värtavägen.
Du är rostig, dina stolar har för länge sedan passerat
bäst-före-datum, dina element har för länge sedan dragit sin sista värmesuck
och du är iskall när det är kallt ute och, jag antar, kokhet en varm dag.
Du skramlar, bromsar ojämnt och hade du varit ett husdjur
hade nog veterinären rekommenderat en insomningsspruta!
Det känns hårt att säga att en resa med dig inte längre
är värd sitt pris!
SL, och entreprenören Keolis, borde snarast ta dig och
din årskull ur trafik!
HGL 720! Jag hoppas att du otroligt snart får vila i alla
linjebussars himmel!
Du var en storhet då du var en rookie! Nu är du bara
tragisk!
Tack för många fina åkturer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar