Dystra siffror om covid-19 - svenskar fortsätter softa

Pandemin fortsätter att rasa runt om i världen. På en hel del platser, som tidigare varit hårt drabbade, blommar nu nya utbrott ut.

Så sent som för en vecka sedan släppte vår regering flera länder fria från reserestriktioner, däribland Kroatien.

I går beslutade nederländska myndigheter att alla turistande medborgare som befinner sig i Kroatien omedelbart kallas hem efter oroande siffror om smittspridningen i Kroatien.

En svensk får just nu resa till Kroatien men för en nederländare är det stopp! Någon mer än jag som blir förvirrad?

I Spanien har antalet smittade ökat tre gånger jämfört med för 14 dagar sedan.

I dag beslutade Spanien om nedstängning av staden Totana, i provinsen Murcia. Ingen tillåts att varken resa ut från eller in till staden som inte ligger långt ifrån turistorterna utmed Costa Blanca.

I Belgien registrerades i måndags 370 nysmittade och siffran är den högsta för en dag under två månader. 

Den belgiska storstaden Antwerpens borgmästare har beslutat om nya hårda åtgärder som ska börja gälla under kommande helg. Max 10 personer får då vistas på samma plats och hotell, barer och krogar som åsidosätter de skarpare reglerna kommer att stängas omedelbart. Munskydd blir också obligatoriskt för alla.

Allt runtomkring oss är alltså inte så fridfullt så att det kan förklara svenskars fortsatta turistortsstimmande, trängselresande i kollektivtrafiken eller flockhandlande i livsmedelsbutikerna.

Det där med reserestriktioner kanske vore lämpligt att lyfta till EU-nivå i stället för att som nu låta varje land själva avgöra vart resesugna kan bege sig. Vilka regler gäller t ex i dag för en svensk som bor i Nederländerna och vill åka på Kroatien-semester?

Varför vill folk överhuvudtaget resa?

I dag rapporterades nio nya dödsfall i Sverige. Totalt har nu 5676 svenskar avlidit efter att ha drabbats av covid-19. Folkhälsomyndigheten verkar vara tillfreds med detta – något som jag finner helt obegripligt.

I takt med att svenska folket till stora delar helt tycks ha slappnat av i sitt förhållningssätt till pandemin så lär risken för ökad smittspridning vara mycket stor. Snart kanske vi ser liknande siffror som de Belgien och Spanien redovisar. Borde vi inte tänka till redan nu och borde inte regeringen och Folkhälsomyndigheten sätta ned foten i preventivt syfte? Denne bloggare tycker att så borde vara fallet!

Arbeta hemifrån - Fler borde erbjudas möjligheten, inte färre!

”Arbetsgivare bör se till att anställda arbetar hemifrån om det är möjligt, samt se till att anställda undviker onödiga resor.”

Det är Folkhälsomyndigheten som på sin hemsida fortsatt rekommenderar arbetsgivare att följa dessa, tillsynes, enkla råd.

Jag är fullt medveten om att det finns många yrkeskategorier som inte kan erbjudas möjligheten att arbeta hemifrån – det faller i många fall på sin orimlighet.

Samtidigt påstår jag att våra arbetsgivare inte anstränger sig nog för att möjliggöra att fler kan arbeta hemifrån för att minska risken för en fruktad andra våg av covid-19. 

Jag påstår att det är otroligt många som har ett arbete som skulle kunna skötas på distans men som ändå tvingas ut i kollektivtrafiken för att sedan tillbringa dagarna på kontor med många anställda och som därmed utsätts för stor smittorisk.

Det vore intressant om det kunde utredas hur många som den senaste tiden faktiskt kunnat stanna hemma och det vore intressant att få veta varför antalet inte är större? Arbetsgivare har ett stort ansvar för sin personal och borde kunna ställas till svars om sjuktalen är onormalt höga.

Jag själv, som är offentliganställd, har haft förmånen att arbeta hemifrån i mer än tre månader. Från och med i morgon upphör denna möjlighet och den enda förklaring jag fått från min arbetsgivare är att det handlar om ”rättvisa.” Får och kan inte Gösta arbeta hemifrån så får du inte det heller, liksom!

Med modern teknik och en hög arbetsmoral hos den anställda påstår jag att hemarbete är en storvinst för arbetsgivare.

Jag upplever att jag själv varit mer effektiv under de tre månader jag varit hemma än om jag hade tillbringat samma tid på kontoret. Med kaffebryggare och toalett på bara några meters avstånd från min tillfälliga arbetsplats, utan struntprat med kollegor vid en avlägset belägen skrivare och utan spontana, oftast för arbetet helt ovidkommande, samtal i långa korridorer så har min insats för min arbetsgivare varit mer än hög.

I och med att jag sluppit långa resor till och från jobbet har mina arbetsdagar i effektiv arbetstid räknat blivit betydligt längre än i normalfallet. Jag har stigit upp samma tid som vanligt och efter frukost och dusch har jag suttit ”på jobbet.”

I morgon är det slut med detta!

”Arbetsgivare bör se till att anställda arbetar hemifrån om det är möjligt, samt se till att anställda undviker onödiga resor.”, säger Folkhälsomyndigheten.

Min arbetsgivare, även det en myndighet, har nu beslutat sig för att gå emot rekommendationerna från en annan myndighet. Det är fullständigt obegripligt!

Mina långa arbetsdagar från hemmakontoret har inneburit att jag samlat på mig en hel del timmar i mitt flex-saldo. Dessa skall nu utnyttjas till fullo den närmaste tiden.

Att resa med fullbelamrad tunnelbana och knökfulla innerstadsbussar mitt i värsta rusningstid finns liksom inte i min värld och kommer så heller inte att göra så länge en pandemi rasar i världen!

Min arbetsgivare och många, många andra arbetsgivare borde se till att fler får arbeta hemifrån – inte färre!

Att turista är just nu ingen rättighet!

Den senaste tiden har media varit fullständigt nerlusad av artiklar där resenärer upprört konstaterar att det är trångt ombord på tåg, bussar och flygplan.

Inte vid något tillfälle, vad jag har sett, har journalisten frågat de som upprörs: ”Varför reser du i dag? Är det en absolut nödvändig resa enligt ditt sätt att se på saken eller är det din arbetsgivare som kräver att du reser?”

I dag skriver kvällstidningarna att man räknar med att det just nu är ca 60 000 turister som befinner sig på Gotland! Varför då undrar jag?

Hade jag varit en gotlänning som noga följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer de senaste månaderna så hade jag varit förtvivlad i dag.

Sedan exakt när är det en mänsklig rättighet att resa under en pågående pandemi?

Att många medmänniskor nu tröttnat rejält på den ganska torftiga tillvaro som rekommenderats under flera månader förklarar knappast de nu överfulla kollektivfärdmedlen eller vallfärdandet till Visby.

Det kan bara förklaras med ohyggligt dåligt omdöme av alla de som inte kan tolerera en svensk sommar som inte är som den brukar.

Belgisk media rapporterar en smittökning på 46 % bara under den senaste veckan. Till VRT, ett av Belgiens public service-företag, säger virologen Marc Van Ranst: ”Vi vet att folk inte respekterar de rekommendationer som gäller.” Han fortsätter: ”Om alla anstränger sig så kan den andra vågen stoppas innan den vinner större mark.” Han konstaterar därmed att det som sker i Belgien i dag är starten på den fruktade andra vågen.

Samtidigt invaderar turister Visby, åker med fullpackade tåg, flyg och bussar och har mage att beklaga trängseln utan att själva ställa sig frågan: ”Är denna min resa verkligen livsnödvändig?”

Kanske är det precis just i detta nu som det avgörs vilken slags höst vi har att frukta? 

Kanske är det just nu som den vårdpersonal som ej beviljades ledigt under sommaren får se sin utlovade höstledighet försvinna?

Skrämmande är ordet för dagen!

Covid-19: Antikroppar och munskydd skapar falsk trygghet

Under perioden 1-7 juli avled 52 personer i Sverige av Covid-19 enligt statistik på Folkhälsomyndighetens hemsida. Vi uppdateras dagligen om nya dödsfall och alltmer tycks befolkningen i allmänhet se siffrorna som just bara siffror. Själv tänker jag att varje dödsfall är en tragedi och varje dödsfall är ett för mycket.

Folkhälsomyndighetens råd har inte förändrats mycket över tid men ändå verkar det som om många medmänniskor inte längre bryr sig om snart nog något av dem. En minst sagt skrämmande utveckling.

Fortfarande är det mycket som är mycket oklart och många experters utlåtanden verkar gå stick i stäv med andra experters.

Hur skyddad är jag om jag har antikroppar? Hur länge smittar den som drabbats? Varför blir en del sjuka i flera månader och hur kan man veta att dessa inte längre smittar trots svåra sjukdomssymptom? Skyddar ett munskydd överhuvudtaget?

Under söndagen ifrågasätts det vaccin som Astra Zeneca tar fram. Ett vaccin som bara för ett par veckor sedan lovordades i media över hela världen.

Bianca Ingrosso tar med sig kompisgänget och drar till Båstad för att parta loss. Hon får, välförtjänt, kritik för tilltaget men försvarar sig med att hon har antikroppar och säger sig därmed kunna resa ”vart jag vill.”

Visst, i en demokrati är rörelsefriheten fundamental men samtidigt har vi alla ett personligt ansvar. 

Att Bianca påstår att de ”bara” var 10 runt det tätt packade bordet samt att andra bord stod på rekommenderat avstånd gör att vi alla förstår att Bianca inte förstått något!

Har hon total koll på de, runt bordet, nio andras hälsa samt det, troligen stora, nätverk som de umgåtts med under senaste tiden? 

Varför är det en mänsklig rättighet för henne att åka till Båstad för att festa? Bryr hon sig om hälsan för sina närmaste, familjen? Spelar det någon roll om hennes mormor och morfar håller sig friska eller är hennes egna fri- och rättigheter viktigare?

Under måndagen ska Skånetrafiken börja dela ut munskydd till sina resenärer. 

50 000 stycken närmare bestämt. Munskydd är ingenting som Folkhälsomyndigheten har uppmanat oss att använda.

Carina Zachau, ordförande i kollektivtrafiknämnden i Skåne, säger till SVT på frågan om skydden verkligen fungerar:

”– Det har vi inga belägg för, utan det här ska ses som en möjlighet att ge våra resenärer en extra känsla av trygghet.”

Därmed måste det anses vara ytterst oklart varför utdelandet sker. En onödig kostnad för att skapa ”trygghet.” Jag trodde att trygghet baseras på helt andra åtgärder än ett funktionslöst munskydd.

Men kanske är det just den falska tryggheten som invaggar stora delar av befolkningen i någon slags tro på att det som pågår på intet sätt kommer att beröra dem själv eller deras anhöriga?

Kanske är det därför Bianca Ingrosso hävdar sin rätt att göra precis vad hon vill bara för att hon har antikroppar? Hon känner sig "trygg" med detta besked.

De senaste veckorna har det kommit allt fler forskarutsagor som varnar för att den som varit smittad med Covid-19, om än bara med milda symptom, kan ha drabbats av hjärnskador. Är det där vi finner svaret till att pandemin tillåts fortsätta rasa? Människor kanske inte längre kan tänka klart?

Att 70-plussare i media beklagar att Folkhälsomyndigheten inte lättar på de råd som omfattar gruppens isolering är också mycket förvånande. Har de som klagar dödslängtan?

Jag, och jag hoppas en hel del andra, fortsätter att hålla avstånd, ryta åt medmänniskor som inte förstår, avstår från att resa och struntar i att slå oss ned på överbelamrade uteställen för att få ett efterlängtat glas kall rosé. Jag vill gärna tro att vårt idoga uppförande på något sätt kan bidra till att vi så småningom kan lägga denna pandemi bakom oss. 

De som såg till att eländet fick fortsätta under alltför lång tid är värda allt förakt!

Midsommarens jordgubbar ockersockrades

I ICA-butiken där jag gör de flesta av mina inköp var, det inte helt facila, priset på en kartong jordgubbar 79,90 dagen före midsommarafton – aftonen som tarvar bären, kosta vad de kosta vill. Surt sa räven!

I dag, fem dagar senare, betingar samma storlek på kartong med betydligt godare bär 29,90!

Vad jag vet har det i Mälardalen inte varit någon större skillnad på vädret under de senaste veckorna och regeringen såg till att bärplockare fick resa in i landet i god tid före den ljuvliga midsommarhelgen.

Hur försvarar då ICA, och troligen andra kedjor, det hutlösa priset inför storhelgen? Se där: Frågan som jag tror många är intresserade av att höra svaret på! Jag finner det hela obegripligt.

Inte kan det väl vara så att handeln tog tillfället i akt att kamma hem en rejäl extra slant nu när toalettpappersförsäljningen i stort sett måste ha upphört helt på grund av att folk har hela förrådsutrymmen fulla i avvaktan på samhällets fullständiga sammanbrott?

50 kronors prisskillnad på fem dagar borde utredas som en brottslig gärning för visst känns det som om vi utsattes för något som borde falla under en lagparagraf?

Låt oss bara hoppas att odlarna fick en rejäl andel av ockerpriset!

Johan Jureskog - burgarkungen - motsägelsefull

Johan Jureskog, burgarmästaren, kungen av hamburgare, kortintervjuas i det senaste numret av ”Buffé”, ICA:s gratistidning till stamkunder.

Johan berättar att den absolut godast burgaren han någon sin käkat, något han gjorde i TV-serien ”Världens bästa burgare”, serveras på Minetta Tavern i New York och består av färs och karamelliserad lök i ett briochebröd. Ingenting mer – punkt!

”Enkelhet är oftast bäst”, säger Johan.

Han erbjuder därefter tidningens läsare tre recept på egenkomponerade burgare. En vego-, en kött- och en kycklingburgare.

Vegoburgarens ingredienser är 22 till antalet, kycklingvarianten innehåller 21 och köttditon 18.

Bara av att studera recepten får jag avsmak och direkt olust att försöka mig på ens ett enda av dem.

Att leva som man lär är uppenbarligen inte en fungerande devis i det Jureskogska köket.

När enkelheten förvandlas till dumhet så är halva matnöjet borta!

ESC krisplanerar - tanken är god men ändå helt fel!

EBU, Europeiska Radio- och TV-unionen, har beslutat att nästa års Eurovision Song Contest ska krisplaneras så att vad som än händer så ska evenemanget gå av stapeln. Finalen i Rotterdam är beslutad att ske 22 maj 2021.

Nästa år kommer förinspelad bakgrundssång att tillåtas för första gången. Det påstås att detta tillåts för att varje deltagande lands delegationer därmed ska kunna bli betydligt mindre.

Vidare så sägs det att melodiernas kompositörer och textförfattare därmed ska kunna få se sitt verk framföras så nära deras originaltanke som möjligt.

Jag förstår EBU:s andemening med beslutet men ändå – ack så absolut urtrist!

Jag påstår att detta kan vara den berömda sista spiken i kistan för denna tävling. Vad väntar härnäst? Bidrag som framförs i sin helhet playback eller via en förinspelad video?

Från att ha följt tävlingen från slutet av 1960-talet kan jag konstatera att mycket har förändrats och många gånger till det sämre.

Att som för många år sedan plocka bort den levande orkestern från ESC var ett första steg mot det vi nu ser håller på att hända.

Nerven med att se hur artister klarar av att framföra sina låtar live, med bakgrundssångare och orkester, är en stor del av det som är kul med glittriga melodifestivaler.

Vid årets inställda tävling skulle ett antal låtar ha deltagit som i videoversionerna låter, och framförs, fantastiskt. Det stora flertalet av dessa skulle ha fallit platt i Rotterdam och vinnaren skulle troligen ha blivit något helt annat land än förväntat – ja, om inte Island stått pall för det stora favorittrycket förstås.

Om ESC fortsätter att utvecklas i samma riktning som det just tagna beslutet av EBU så tror jag att tävlingen dör en alltför tidig död – inte orsakad av ett virus utan av misskötsamhet från ansvariga!

Världens mest avlägsna lärarjobb är ledigt!

Om jag nämner ”Myteriet på Bounty” så tror jag att många vet att jag pratar om en mycket, mycket avlägsen plats på vår jord – Pitcairn Islands.

Ögruppen, som består av fyra utspridda öar, där Pitcairn Island är den enda som numera är bebodd, lär ha befolkats av polynesier i många århundraden fram till 1400-talet. 

När den portugisiske sjöfararen Pedro Fernadez de Quiros kom till Pitcairn 1606 fanns dock inget mänskligt liv där.

Myteriet på Bounty ägde rum 1789. De nio myteristerna seglade till Tahiti och förde med sig sex män och elva kvinnor till Pitcairn.

Genom åren har det bott upp till runt 400 personer på Pitcairn men numera för ön en kamp för att försöka locka nytt blod till ön. I dag bor endast ca 50 personer på ön, som endast sporadiskt får fartygsbesök några få gånger om året. Närmaste flygplats finns två dagars båtresa bort!

Inte vet jag hur jag hamnade på hemsidan som tillhör Pitcairns styre – men det gjorde jag och det är därför jag skriver dessa rader.

Är du lärarutbildad och beredd på ditt livs äventyr så finns nu chansen. Pitcairn söker en lärare för ett ettårskontrakt till de tre skolbarn i åldrarna 10 till 13 år som bor där.

Jag tänker att förvisso behöver vi alla de lärare vi har i vårt vackra land.

Samtidigt drömmer sig en del av mig långväga ut i världen i jakt efter det stora äventyret. 

Här ska villigt erkännas att denne bloggare upplevt sin beskärda del av äventyr, särskilt i unga år.

Hade jag i dag varit både ung och lärarutbildad så hade jag slagit till och genast skickat in mina ansökningshandlingar.

Om någon läsare är sugen vill jag bara påpeka att det är bråttom! Ansökningstiden går ut redan om en vecka!

Vilket fantastiskt äventyr och vilken livserfarenhet som väntar på en av världens alla lärarutbildade. Wow!

En nationaldagskonsert värd namnet och Sverige!

I går ondgjorde jag mig över en nationaldagskonsert jag anser lämnade en hel del att önska.

En dag för sent är det därför dags för mig att rekommendera en nationaldagskonsert värdig namnet!

Under konserthuschefen Stefan Forsbergs, som alltid, briljanta presentation och rundvisning i Stockholms vackra konserthus så bjuder Kungliga filharmoniska orkestern, Elin Rombo och David Lindgren på en absolut fantastisk konsert på ca en timme.

Att konserten inleds med ”Ett svenskt festspel” av August Söderman, ett av mina absoluta favoritstycken, särskilt under en grönskande svensk sommar, gör inte det hela annat än alldeles, alldeles underbart!

Jag vill härmed rekommendera alla som önskar en klassisk svensk sommarfeeling att genast bege sig in på www.konserthuset.se för att lyssna och njuta.

Själv behövde jag ett antal pappersnäsdukar! Det är ju så absolut underbart fantastiskt vackert!

Tack Stefan, Konserthuset och alla medverkande för en höjdarstund i annars bedrövliga tider!

DN erbjuder prenumeranter något som är för alla!

Som prenumerant på det som brukar kallas ”det illustra morgonbladet” får jag stundtals erbjudanden i min mejlbox. Det handlar om sådant som jag levde i tron om att det ”bara” är tillgängligt för tidningens trogna kunder. Så fel jag hade!

Tidigt i ottan under Nationaldagen plingar det i mejlboxen. Jag erbjuds en ”Nationaldagskonsert” med Stockholm Singers, inspelad i Skeppsholmskyrkan.

Jag kände mig, precis som jag tror många andra prenumeranter, en smula hedrad.

Jag tittade på konserten medan jag tog min tretår på frukostkaffet och insåg då att konserten ligger ute på YouTube med möjlighet för vem som helst att ta del. Du kan se den här!

Vilket mervärdet för mig som prenumerant är enligt tidningens sätt att se på saken är ytterst oklart.

Vad jag tyckte om konserten? Nope! Inget vidare!

Ljudet lämnar en hel del att önska eftersom en enskild sopran tillåts överrösta allt och alla. De vanligtvis bedårande körklangerna uteblir i sin helhet. När sopranen i fråga klämmer i med ett glissando i slutet av ”Land du välsignade” så ryser jag visserligen men det är sannerligen inte en rysning av välbehag.

Dirigenten Bosse Aurehl, som jag själv både sjungit med och dirigerats av, verkade dessutom minst sagt energilös.

Tidningens ”erbjudanden” till trogna läsare förväntar jag mig, på många sätt, otroligt mer och bättre av i framtiden!

Arla-yoghurt tillverkas i Nederländerna - Svenska bönder torde gråta!

I reklamkampanjer uppmanas vi regelbundet att stötta svenska bönder genom att köpa produkter från Arla.

Jag läser på Arla:s hemsida: ”Som konsument stödjer du svenska mjölkbönder genom att köpa produkter från Arla. Det är det enklaste och mest effektiva sättet. Allting Arla tjänar går på ett eller annat sätt tillbaka till Arlabönderna – som äger Arla.” 

På hemsidan talas det vidare mycket om miljö och klimat och att företagets ”fotavtryck” när det gäller miljöpåverkan ska vara borta senast 2045 men helst betydligt tidigare än så.

Jag inser förstås att Arla i dag är en koncern som sträcker sig långt utanför Sveriges gränser men tänker ändå att produkterna som säljs i Sverige verkligen är svenska och att mina inköp gynnar svenska bönder.

När jag blir sugen på något mellan dagens huvudmåltider händer det att jag, förutom att äta frukt, tar en drickyoghurt, som ju sägs vara både nyttig och närande.

I dag blev det en ”Yalla!”, jordgubb, tillverkad av Arla. När flaskan var tömd studerade jag förpackningen litet noggrannare. Såg märkningen ”Bondeägda” med den omslutande texten ”omtanke i varje steg.” Tänkte att jag nog ändå hade gjort en svensk lantbrukare en tjänst genom mitt mellanmål. Så fel jag hade!

När jag kommer till det finstilta på förpackningen så framgår det att min yoghurt för dagen tillverkats i Nijkerk. I Nederländerna!

Hur stora ”fotavtryck” transporten av yoghurten inneburit framgår så klart inte.

Min mest angelägna fråga till Arla måste hur som helst bli: På vilket sätt hjälper jag en svensk bonde genom att köpa yoghurt som tillverkats i Nederländerna?

Palmoljan saknar existensberättigande

I dagens nummer av Expressen bekräftar frilansjournalisten Andreas Ståhl det som jag, och många, många andra, länge har misstänkt; Det finns inget tillåtande med palmolja överhuvudtaget.

Att som Marabou och Fazer, våra två giganter på godismarknaden, försvara sig med att just den palmolja de använder i snart nog alla sina produkter är certifierad och spårbar är ingenting annat än en gigantisk marknadsbluff skapad i profitens tecken.

Andreas Ståhl avslöjande om lastbilar vars registreringsskyltar plockas bort när de fraktar palmfrukter från mindre nogräknade plantager till de som påstår sig sälja endast certifierad och spårbar palmolja är förödande för alla företag som fortsatt använder oljan i sin produktion.

Andreas pekar visserligen ut endast företaget AAK och dess ägare systrarna Sofia Schörling Högberg och Märta Schörling Andreen men den som läser artikeln inser att AAK på intet vis kan hängas ut som ensamt skyldiga – det är helt enkelt för många lastbilar utan registreringsskyltar som kör mellan de enorma palmoljeplantagerna där en gång regnskog funnits och där många djurarter, däribland orangutangen, haft sin levnad.

Jag hoppas att livsmedelsproducenter och andra, palmoljan ingår ofta i kakor, kex, matbröd, schampo, godis, snacks, bordsmargarin, värmeljus och mycket, mycket annat, tar ett eget ansvar och nu ser till att en gång för alla fasa ut den förhatliga oljan.

Det skulle Indonesiens och Malaysias djurliv vinna på liksom miljön då plantagerna bidrar till enorma mängder växthusgaser och kraftigt försämrar vattenmiljön i närområdet.

Kräv att få veta av din livsmedelshandlare hur han/hon ser på problemet med många produkter som innehåller palmolja och vad han/hon tänker vidta för åtgärder!

Jag uppmanar också alla att noggrant studera innehållsförteckningarna på produktförpackningar och helt enkelt rata allt som innehåller palmolja. Kosten kan under en tid komma att bli begränsad men tro mig – det finns finfina alternativ som inte innehåller palmolja! 

Marabou och Fazer skulle inte vara de enda som skulle få se försäljningen falla men jag tror att de båda chokladföretagen ganska snabbt skulle lägga om produktionen om alla följde det enkla rådet att rädda en orangutang eller flera – inte vilddjur i profithungriga koncernledningar!

Kolla färdiga lunchmackan - den kan vara importerad!

När det är en ledig dag brukar jag ofta unna mig en rejäl sovmorgon. Följden blir att frukosten mer eller mindre hamnar framåt lunchtid och att lunchen helt utesluts från dagsprogrammet.

Det brukar bli något mindre, en macka eller som idag, en liten wrap, som får ersätta lunchen.

Stående framför kyldisken med sallader, mackor och annat i min livsmedelsbutik föll ögonen på en förpackning med rubriken ”Tuna pepper sauce wrap.” Den såg både lagom ut i storlek och spännande så den fick slinka ned i min varukorg.

Inte förrän jag kom hem insåg jag att bäst-före-datumet låg hela åtta dagar framåt i tiden.  

Jag tänkte: Hur mycket kemikalier måste inte en livsmedelsprodukt med fisk, färska grönsaker och annat innehålla om den anses ätlig i slutet av nästa vecka? Kollade innehållsförteckningen men kunde dock inte finna någonting annorlunda mot vad jag gör på motsvarande produkter.

Vad jag däremot fann på etiketten var att min wrap för dagen inte tillverkats i Sverige! EAN-koden börjar på 57 som visar att produkten tillverkats i Danmark.

Företaget Food Collective visar sig vara hemmahörande i Köpenhamn. Deras hemsida finner du här.

På hemsidan stoltserar företaget med att ha ICA, Hemköp och Willys i sitt kundstall och att de levererar sina produkter över hela Danmark, Norge och Sverige.

Ursäkta – finns det ingen tillverkare av färdiga mackor i Sverige längre? Varför köper våra butikskedjor inte in denna typ av produkter i sitt närområde?

Hur förklarar våra stora butikskedjor de mycket långa transportsträckorna? Vad hände med miljötänket?

Det är så att man blir mörkrädd!

Hur min wrap smakade? Inte något vidare!

Corona: Många anser sig veta - fastän ingen egentligen vet!

När min, annars utmärkte, närmaste chef kallar oss medarbetare, varav flera numera arbetar hemifrån, till ett personalmöte kommande vecka och glatt meddelar plats där vi ska ses och ”sedan sätter vi oss alla i ett par bilar och åker till konferenslokalen” så förstår jag: Han har inte (heller) förstått!

Jag försöker idogt att hålla avstånd, gärna betydligt längre än de stipulerade två metrarna, till mina medmänniskor, jag handlar på tider då jag vet att det är glest i livsmedelsbutiken, jag avstår kollektivtrafiken så långt det går – och jag är bekymrad: Bekymrad över den uppluckring i förhållningssätt som människor i allmänhet alltmer visar!

Jag tänker att alla nu borde ha förstått att det inte finns några klara vetenskapliga utsagor om Covid-19. Ingen kan säga att visst test fungerar till 100 % och ingen vet hur länge, eller ens om, någon smittar som aldrig uppvisat symptom.

Dagens DN ger mig vatten på min kvarn!

Vetenskapsredaktören Maria Gunther skriver en längre text om att många inte testas och att detta beror på den fortsatta osäkerheten kring testernas tillförlitlighet.

På annan plats i tidningen säger anestesisjuksköterskan Catarina Resic att hon tycker det är skönt att få ha blivit testad och fått ett besked om att hon inte är smittad. Detta efter att hon känt sig hängig i förra veckan! Hon har därför nu återgått i arbete.

Krönikören Jessica Ritzén berättar om hur hon stoppades i entrén till akutmottagningen då hon sökte hjälp för en misstänkt blodpropp – ett symptom som påstås kunna vara Covid-19 relaterat.

Så där fortsätter det – sida upp och sida ned – i rikets största morgontidning!

Många är tyckarna – både de som har att tycka genom sin profession och bland oss i den så kallade allmänheten.

Jag blir bara än mer upprörd. Om en anestesisjuksköterska, som har att ansvara för svårt sjuka patienter, anser att hon är skyddad för att hon fått svar på ett test som ingen vet om det är tillförlitligt så inser jag att vi nog är riktigt illa ute.

Är jag en superspridare?

Den 7 mars var det final i årets Melodifestival. Helt sedvanligt hade jag samlat goda vänner, lika nördiga som jag. Vi började med middag, tätt sittande runt matbordet och ivrigt diskuterande startfältet.

Under finalen trängdes vi i soffan och fortsatte att träta om vilket vinnarbidraget skulle bli. 

Vinglasen kan ha bytt ägare och allas händer var nere i chips- och dippskålar. Vi mådde prima och livet lekte!

Arbetsveckan som följde var intensiv. Många var mötena i trånga konferensrum och otaliga var människorna, kollegor, som jag mötte.

Den 18 mars hade jag just ätit middag hemma och stod och diskade när jag plötsligt, på bara ett par minuter, gick från fullt frisk till totaldäckad.

Jag blir aldrig sjuk – jag har inte haft en säsongsinfluensa på minst 30 år – och feber är så extremt sällan förekommande att jag tror att jag har ett ganska hyfsat immunförsvar.

Nu fick jag plötsligt 10 dagar med den absolut märkligaste feberkurva jag någonsin upplevt. 

Vissa timmar var jag feberfri innan feberchocken återvände. Jag hade aldrig några andra symptom men tänker ändå att jag var drabbad av Covid-19.

Ett par veckor gick och plötsligt började privata vänner och arbetskollegor att falla som furor! Ett par kollegor har vårdats på sjukhus i mer än två veckor men börjar nu, tack och lov, att komma upp till ytan igen.

Jag tänker; Är det jag som är en av de omtalade superspridarna?

Jag har bett sjukvården om att få bli testad men har nekats detta – jag är ju inte allvarligt sjuk.

Jag känner mig sedan flera veckor fullt frisk men kan ju inte säker veta om jag fortsatt bär på en eventuell smitta. Jag försöker därför följa myndigheternas råd fullt ut – något som alltfler medmänniskor tycks bortse ifrån. Det är inget nöje att besöka den stora livsmedelsbutiken och det är definitivt inget hälsosamt alternativ att välja kollektivtrafiken dessa dagar.

Oron gnager i mig: Är jag skyldig till att människor blivit svårt sjuka? Så länge ingen vårdinrättning bryr sig och testar mig kommer jag inte att få veta. Risken är att jag fortsätter att smitta trots att jag håller avståndet, tvättar händerna till huden spricker och undviker kollektivtrafiken trots att jag har ett samhällsviktigt arbete.

Kanske skulle mitt blod kunna vara en källa till kunskap när det gäller möjlig immunitet, virusmutationer eller immunförsvarets uppbyggnad?

Att inte få möjlighet att testas känns oacceptabelt.