Om Facebook, känslor, etik och moral!

Csaba Bene Perlenberg, kolumnskribent på DN:s ledarsida, fortsätter sitt korståg mot poliser som ventilerar känslor på Facebook. I dag skriver han under rubriken ”Poliser ska jaga bovar, inte klick.”

På annan plats i tidningen kan vi läsa att Gunnar Karlsson, chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten MUST, säger att mycket av det spionage som sker mot Sverige i dag görs då intresserade främmande makter lägger ihop ett och ett av all information de finner i diverse sociala medier.

Nu har ju just jag inte Facebook och har aldrig haft så måhända finns det de som anser att jag kanske borde låta bli att ha en åsikt? Men naturligtvis har jag åsikter!

Jag påstår att en stor del av ordinarie arbetstid för de flesta svenskar ägnas åt annat än just de arbetsuppgifter som var och en är satt att klara av. Det kollas, och skrivs nya inlägg, på ”Fejan” i en aldrig tidigare omfattning! Om Sverige skulle drabbas av ekonomiska besvär modell Grekland så kommer denne bloggare att påstå att en stor del kan skyllas på Facebook!

Det fotas och läggs ut bilder på kollegor som aldrig någonsin fått frågan om de vill figurera på fotografens sidor. Många är bilderna på, och personbeskrivningarna av, poliser, militärer, läkare, politiker och medel-Svenssons som numera finns på nätet!

Att en korkad polis eller en blåst militär, som inte begriper bättre, lägger ut sina egna liv på nätet må stå för dessa individer själva! Men när samma ”puckon” publicerar uppgifter eller foton av kollegor eller av de arbetsuppgifter de sysslar med så borde det, ta-mig-fan, vara straffbart (om det nu inte redan är detta?)!

Jag delar däremot inte Csaba Bene Perlenberg när han underförstått menar att all känslofylld publicitet är av ondo. Polisen ska förvisso ”jaga bovar” men huvuduppgiften är ändå att förhindra att brott alls sker! Då tror jag att de flesta även behöver få inputs som visar att det bakom uniformen döljer sig en människa som faktiskt kan visa känslor och inte bara batong!

Precis som en läkare, tårögd, måste få berätta att han/hon mot alla odds lyckats rädda en dödsdömd till livet så måste en polis få visa sig berörd när det gått åt helvete!

Därmed inte sagt att det är okej att så många i känsliga yrken/positioner så helt oförblommerat, i tid och otid, avslöjar sådant som främmande makt kan ha nytta av eller berättar om, och förevisar, kollegor som aldrig har fått en chans att förhindra ”uthängandet!”