Mariefred; Det blev som jag trodde!

I början av, den så kallade, sommaren bloggade jag om Anna Löfving, ägarinna till Mariefreds tidning. Anna hade då stolt meddelat att hon nu sett till att de EU-migranter som det vackra sörmländska samhället fått besök av nu minsann hade arbeten och erbjöds upp till 70 kronor i timmen för att pyssla i trädgårdar, sälja loppisprylar och göra allsköns andra sysslor.

Jag påstod då, något som jag vidhåller, att detta ”tilltag” inte kan sluta på annat sätt än att omgivningarna till Gripsholms slott kommer att invaderas då ryktet sprider sig om alla de jobb som varit mer lämpade för traktens ungdomar men som nu går till rumäner.

Troligen är rumäner, när årets ”turiststatistik” ska sammanställas av Strängnäs kommun, årets komet på besökarhimlen!

Just hemkommen efter några dagar i den sörmländska myllan, med ett par besök i Mariefred på agendan, kan jag konstatera att jag hade rätt!

Visserligen fanns några bord utmed promenadstråket i Mariefred där glada romer sålde slevar och loppisprylar till hugade spekulanter men jag reagerade mest över igenkänningsfaktorn bland övriga pappmuggbärare bland alla de som liksom jag turistade i samhället.

Där fanns nu mannen jag under många månader sett på Hamngatan och i Kungsträdgården i Stockholm. Där fanns kvinnan vars plats utanför en välkänd hamburgerrestaurang i huvudstaden jag trodde var inmutad för en livstid. Där fanns landsmännen i gatuhörnen som noggrant höll span på ”de sina” för att ha koll på de eventuella ”intäkter” som dessa gjorde.

Jag följer fortsatt, mycket intresserad, utvecklingen av regeringens ”samarbete” med de rumänska myndigheterna för att ordna utbildning, jobb, ja ett liv, till de stackars människor som ser sig tvingade att sitta och tigga. Som många andra finner jag det fullständigt oacceptabelt att situationen i Europas gathörn ser ut som den gör. Men jag påstår också, fortsatt, att en hel del av det vi ser är organiserat!

Till dess en lösning sker förväntar jag mig att Anna Löfving fortsätter att ösa ur sin uppenbarligen outsinliga börs och ser till att alla tillströmmande behövande får jobb i Mariefred.

Risken är dock att mången annan besökare kommer att välja något annat ställe att resa till under de dagar då rekreationen står högst på dagordningen, nämligen semestern! Återstår att se vad handlarna i Mariefred tycker om det!?!