Läser på söndagen ett TT-telegram som berättar om den gamle
mannen som fem gånger under juni månad ”lyckats” rymma från äldreboendet, i
Varberg, där han bodde. Ut genom fönster, öppnande kluriga haspar, och
klättrande över staket, trots att han använder kryckor, lyckas han gång på gång
ta sig ut!
Han är värd min beundran!
Oaktat om han är i psykiskt dålig kondition, kanske är han
dement det berättar inte TT, så förstår jag honom precis på pricken!
Att äldreboendets personal har Lex Sarah-anmält sig själva
spelar ingen roll!
Vad som spelar roll är vilket så kallat liv som landets
äldreboenden bjuder på!
Att som gammal ha att se fram emot en halvtimmes bingospel
varannan torsdagseftermiddag, där vinsten är en tub med tandkräm, en tvål eller
en minipåse med sega råttor gör nog ingen glad, i alla fall inte denne
bloggare! (Exemplet med tandkräm har jag hämtat från verkligheten, jag lovar!)
En kortare musikstund där någon plinkar gitarr och sjunger
psalmer är lika illa!
Pulvermos till middag, när allt den boende vill ha är ett
riktigt smarrigt och hemlagat rotmos, kan göra vem som helst deprimerande
dement!
Den dagen jag eventuellt hamnar på ”hemmet” hoppas jag att
jag är i så pass god vigör att jag kan ägna återstoden åt mitt liv på samma
sätt som farbrorn i Varberg; Genom att rymma! Om så bara fram till ättestupan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar