Vänsterpress och en stor skara vänsterväljare har de
senaste dagarna vädrat sina missnöjen med att allianspartierna inte har lust
att stötta Stefan Löfvens suktande efter regeringsmakten.
Samma
missnöjesmänniskor som under valnatten tjoade ”seger” fast det alls inte
handlade om en sådan. Snarare en mindre förlust än den som drabbade alliansen.
Samma missnöjesvädrare tyckte att det var toppen när
sossarna blockerade delar av den borgerliga budgeten härom året men anser nu
att alliansen inte ska göra på liknande sätt mot Löfven!?! Ehh…va?
Tro mig; Jag, och massor med andra alliansväljare, lade
inte våra röster som vi gjorde för att våra partier skulle stödja en
sosseregering!
Jag hoppas att Lööf, Björklund, Hägglund och
vem-det-nu-blir (förhoppningsvis ”Cattis”) orkar stå emot trycket!
Ett extraval kanske inte löser det svåra läget eller så gör
det det! Kanske en flock 13-procentare, varav de flesta inte har en susning om
vad det står i SD:s partiprogram, inser att de ställt till det och återfår sina
förnuft?
Med det bedrövliga utfallet i söndagens val måste vi dock
alla, som röstade på allt från vänsterpartiet till moderaterna äntligen bestämma
oss för att ta den orala matchen med de som tillhör 13-procentarna. I fikarum,
vid luncher, under sammanträden, i t-banan, ja närhelst en inskränkt,
fördömande eller rent av rasistisk åsikt vädras måste frågorna ställas till
vederbörande åsiktsvädrare: Kan du utveckla det där? Varför säger du så? Hur
har ditt liv påverkats så negativt så att du hyser de åsikter du hyser?
Sverige förtjänar bättre än den svagaste av alla svaga
regeringar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar