28 december 2013

Om tiggare, förbud och mothugg!

På DN Debatt idag sticker professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Bo Rothstein, ut hakan och äskar ett förbud mot att ge allmosor till tiggare.

Många är kritikerna som kraftfullt går till motattack.

Jag tycker att professor Rothstein sannerligen har en poäng!

Med tanke på att tidningen, där han i dag publicerar sitt debattinlägg, tidigare prisats för sina reportage om tiggarna i huvudstaden så är det skönt att få någon slags motvikt!
DN har, vid massor av tillfällen, berättat att en tiggare i Stockholm, med lite tur, drar ihop knappa femtilappen per dag.

Ok, det gör 1500:- på en månad. För dessa pengar får, om man ska tro de tiggare DN citerar, han/hon ihop till ett månadskort på lokaltrafiken (för att ta sig hem till ”tältlägret” på en soptipp i södra förorterna), mat för dagen, har mobiltelefoner så att de kan kommunicera med sina ”familjemedlemmar” så att inte alla samlas i samma kvarter och en returbiljett tillbaka till hemlandet!?! Och har sedan kvar pengar för att bekosta en familjs uppehälle i hemlandet!

Sorry folks, men jag tror inte alls på denna ekvation. Kalla mig cynisk den som vill!

För ett par veckor sedan ordnade Borås kommun ett antal bussar, bekostade med skattemedel, som fraktade hem de som så önskade till Rumänien. Det kom väldigt, väldigt många till dessa bussar!

En av dagens kritiker till Rothsteins inlägg är Aaron Israelson, chefredaktör för de hemlösas tidning Faktum i Göteborg. Han påstår, intervjuad av GP, att det inte alls handlar om människohandel, det som vi ser på våra gator. Han anklagar Rothstein för att inte leda sina påståenden i bevis men sviktar även själv betänkligt på samma område.

Om, jag säger om, det är så att en merpart av de tiggare som sitter i våra gatuhörn verkligen kommer från Rumänien så anser jag att det är mer än hög tid att EU-landet förklarar hur det kan komma sig att de inte bättre tar hand om sina medborgare? Landets ambassadör i Sverige, Rӑduṱa Matache, borde förklara för oss i Sverige hur hon ser på ”problemet”, hur detta kan lösas och vilket ansvar den regering hon företräder har?

Allvarligt talat; Finns det inte oändligt mycket bättre sätt att hjälpa en medmänniska än att stoppa en slant i en pappmugg? Jo, det gör det!

Därför är professor Rothsteins inlägg, och önskan, ett ord i rättan tid!

2 kommentarer:

  1. Jag delar Rothsteins ide om att vi måste förbjuda verksamhet som försätter andra i misär eller bidrar till att behålla människor i misär. Jämförelsen med sexköpslagen är lysande. Själv anser jag att sexköpslagen är felaktig eftersom den mest kan ses som en politisk manifestation av de som misslyckas med att lösa de verkliga problemen. Det vi behöver är en slavköpslag. En lag som straffar alla som på ett eller annat sätt utnyttjar människor i misär eller som bidrar till att människor försätts i misär. I dagens Sverige finns det mängder av verksamheter som utnyttjar människor i misär. Varför skall vi enbart bestraffa de som köper sex? Vi borde istället se över utsatta branscher såsom städföretag, byggföretag, åkerier och restauranger. Detta är bara en liten del, listan kan göras lång. I många av företagen som verkar i dessa branscher finns papperslösa, jobbsökare, invandrare från Långtbortistan och andra som hamnat utanför våra sociala skyddsnät. Varför straffar vi bara sexköpare när så många andra bidrar till utsattas misär? Det är inte så länge sedan vi kunde läsa att svartjobbare städade på regeringskansliet och hos McDonalds. Vi vet att många åkerier anlitar tvivelaktiga underentreprenörer. På många restauranger finns det folk med usla villkor. Byggföretag har i många fall utnyttjat underentreprenörer från låglöneländer som gett sina anställda skitlöner. Varför bestraffas inte de som benyttjar sig av dessa på samma sätt som sexköpare?
    Låt hjälpen till behövande i första hand gå genom våra kommuner och i andra hand genom seriösa hjälporganisationer såsom stadmissionen och frälsningsarmen. Tanken på det gamla
    folkpartistförslaget om statliga eller statligt kontrollerade bordeller ligger inte långt borta. Vi borde kanske se skillnaden på att köpa sex av en hittvingad tonårstjej som vi inte kan tala med och en trettioårig svensktalande kontorsråtta som vill utöka shoppingkassan och ber om lite mer än taxipengar. Men sådant ger kanske inte politiker positiva rubriker och om kommunerna skulle tvingas att agera skulle detta kosta (skatte)pengar.
    När det sedan gäller förbud mot tiggeri så undrar jag om inte detta kan jämföras med förbud mot gatuprostitution. Här borde vi i första hand, före förbud, tvinga de sociala myndigheterna att agera. Men det vore kanske på sin plats att lokalt kunna förbjuda sådana verksamheter inom vissa områden, exempelvis i omedelbar närhet (2-300 m) till skolor, dagis, fritids, ungdomsgårdar och liknande platser där barn och ungdomar regelbundet vistas.
    Slutligen måste jag påpeka att misären kan inte lagstiftas bort, däremot kan vi lagstifta om åtgärder mot de som bidrar till att människor lever i misär.

    SvaraRadera
  2. Det bästa vore om man fick bort romerna och tiggandet från gatorna. Om det krävs ett förbud för att göra detta så tycker jag att det är en skälig orsak. Mitt inlägg i debatten:

    http://självförbättring.se/tiggeri-stockholm/

    SvaraRadera